Det var länge sedan jag läste Richard M. Levines Ont blod (Askild & Kärnekull) men en gång förlöste den en bok jag själv skulle skriva. Så kunde det alltså göras! Boken, ett reportage, handlar om mordet på man och hustru, de båda förövarna är kända för läsaren från första sidan – styvdottern och hennes pojkvän – vi får följa vad som händer före mordet, och sedan de gripits. Jag minns den som oupphörligen spännande, fingertoppskänsligt skriven, alla bitarna på plats, en efter en. Allt är på riktigt. Jag minns platsen så väl beskriven – en prydlig medelklassförort i Kalifornien ”där gatorna är lika tomma klockan tre på förmiddagen som klockan tre på eftermiddagen” – också det oerhörda glappet mellan generationerna, också drogens oerhörda inverkan på känsliga sinnen. Det är en sorglig bok. Det är en uppfordrande bok. Nu när jag bläddrar i den igen verkar den stå sig. Jag har ingen aning vad Richard M. Levine gjorde sedan.
