En god vän fick frågan om vem han skulle vilja vara om han inte var den han nu är och han svarade, utan betänketid: Geraint Watkins. Naturligtvis! Ett avundsvärt liv: Musiker (piano, orgel, dragspel, gitarr) som de stora pojkarna (Van Morrison, Paul McCartney, Tom Jones, Nick Lowe) betalar bra för att få ha med sig på scen och i studion. En egen karriär som singer/songwriter vid sidan av, i egen takt, efter eget huvud. Dial ”W” for Watkins (Proper) visade vart han var på väg, med In a bad mood (Gold Top) hade han hittat fram till något som låter som… Geraint Watkins. Det är en man på gott humör, tro inte annat. Det är en man som vet vad han vill och behärskar sina uttrycksmedel. En blåögd soulsångare från Wales som lyssnat på franska visor och amerikanska crooners. En låtskrivare som kan skriva melodier och texter utan trams. (Kuriosa: Geraint Watkins ”Only a rose” var en av tio, kanske femton sånger inspelade efter år 2000 som Bob Dylan hade med i sina 100 radioprogram 2006-2009, Bob Dylan Radio Theme Hour.)
