”Sjuk sak dör aldrig”, brukade vännen Carl Persson säga. Han visste vad han talade om. Calle hade varit rikspolischef 1965-1978, före det statssekreterare i inrikesdepartementet. Under hans tid i maktens centrum exploderade Wennerström- och IB-affären, bordellaffären, sjukhusspionen. Den 18 september 1961 omkom FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld när hans plan med sexton människor ombord störtade i Ndola, Nordrhodesia. Snart sextio år senare har hans död debatterats i Sveriges riksdag. En ny bok har kommit. Olyckan utreddes aldrig ordentligt. Britter och belgare ville snabbt avsluta den, också svenska UD – trots att svenska utredare på plats ville fortsätta, bland dem den oförliknelige Otto Danielsson. Hammarskjölds brorson Knut Hammarskjöld låg på. Susan Williams har i Who killed Hammarskjöld? (Hurst & Company) gjort vad de motvilliga motsatte sig: intervjuat vittnen de inte brydde sig om, vittnenas efterlevande, andra inblandade, hon har läst dokumenten, träffat Knut Hammarskjöld som stod sin farbror nära. Hon kommer till slutsatsen att planet utsattes för ett attentat, Hammarskjöld mördades. Högst läsvärt. (I min bok om Sverker Åström, Diplomaten, ägnar jag några sidor åt denna sjuka sak.)
