Två seriefavoriter under pandemins innesittartillvaro, två som varken är amerikanska eller brittiska, där dialogen kanske inte är så finslipad, finesserna färre, dock så drabbande, rörande, spännande från första stund till sista. I spanska Patria (skapad av Aitor Gabilondo, i regi av Óscar Pedraza och Félix Viscarret) kastas vanliga människor in i en ovanlig situation och försöker hantera det efter förmåga. Det händer i Baskien där kampen för självständighet förvandlas till terror, vänner blir fiender från en dag till nästa. När allt är över finns kanske en möjlighet till försoning. I indiska Delhi crime (skriven och regisserad av Richie Mehta) jagar en grupp poliser sex unga män som begått en närmast obeskrivbar våldtäkt, de jagas av sina chefer som jagas av politiker som jagas av demonstranter som tagit till gatorna. Båda serierna ligger tätt inpå verkliga händelser. Gudskelov slipper man karikatyrer. Övergivenheten hos den som staden vänder ryggen – av rädsla, feghet – känns lika starkt som hustruns omtanke om sin man som plågas av ryggont efter ännu ett nattpass. Ljuset minns man, grått i skriftande nyanser: regndiset i Baskiens berg, smogen som hänger tät över Delhi. Kvinnor spelar i båda serierna avgörande roller, framskrivna och regisserade av män. Det går bra det också.
