Efter att ha tagit sig igenom sidor fyllda av våld, sex och fylla, för att använda mig av eufemismer, också ett bombattentat och en lektion i konsten att skapa en angivare – ”Och därefter ett fotografi på bordet, rakt framför ögonen på mig, och där är min morfar, ung, i trettioårsåldern, i uniform, en tysk från den ukrainska divisionen kanske?” – kommer vi till en konferenshall i mörker med ett presidium utklädda till Ivan den förskräcklige, kamrat Dzerzjinskij, Lenin med flera och de talar om imperiets eviga återuppståndelse ty bara där finner den enskilde individen mening med sin existens: ”Självständighetsidén – tvi vale – kommer att göra globalt fiasko, i människors medvetande kommer den att likställas med nazism eller rentav sexuella perversioner.” Jurij Andruchovytj skrev romanen, den heter Moskoviaden (Ersatz) och handlar om den unge ukrainske poeten Otto F som befinner sig som student i Moskva i början av nittiotalet. Den skrevs och gavs ut 1992, har blivit en modern ukrainsk klassiker. Det är fullt begripligt. Författaren förstod vad de flesta av oss inte förstod.
