Jag kan sjunga som jag, säger Amanda Ginsburg i en intervju i tidskriften Jazz. Strålande sagt. I intervjun framträder annars någon som vet vad hon vill men inte vad hon kan. Hon letar sig fram längs den långa vägen in mot sig själv. På de två skivor hon gjort – Jag har funderat på en sak och I det lilla händer det mesta (Ladybird) – framträder en sångerska och låtskrivare som både vet och kan. Hon handhar ett arv och hon gör det så bra att vi får syn på henne. Man kan inte låta bli att tänka på vardagens textförfattare som Beppe Wolgers och Pär Rådström, melankolins musiker som Jan Johansson och Lars Gullin, det egna sticker fram ändå. ”Vill du fly med mig från vardan’/ Vi ger veckan lite flärd och romans/ Behöver inte bli en sen kväll/ Nu ger vi tisdagen en chans”, sjunger hon i ”Flykten från vardagen”. På ”Havsfärd” har hon flätat in Färnlöf-Alfredson-Danielssons ”Att angöra en brygga” så skickligt att man inte hör var den ena börjar och den andra slutar. På senaste albumet hittar hon fram till Gullins ”Dannys dröm”, avslutar: ”Sov somna snusa/ Sjung storma rusa”. Gullin hade tyckt mycket om det, kanske hittat sin textförfattare om han fått leva. Filip Ekestubbe bör även nämnas: pianist, kompositör, arrangör. Jazz heter också Orkesterjournalen och har funnits sedan 1933. En prenumeration kostar mindre än ett månadskort på tunnelbanan och räcker hela året.
