Första novellen börjar i förfall, nästan vacker, och en åsna som Sarah förgäves försöker få ut ur huset, hon skyndar efter hjälp, det är tidigt på morgonen, mörkt, och plötsligt en röst bakom henne: ”You’re up early.” Andra novellen börjar med ett par hotpants, ett snabbt klädbyte och så nedför trapporna och bort mot puben där väninnorna väntar; snart förstår man att det finns en bomb någonstans och att den kommer att brisera. Novellsamlingen heter The end of the world is a Cul de Sac (Bloomsbury), författaren Louise Kennedy och det är hennes debut 2021. Efter några noveller till börjar man tvivla. Debut? Här finns så mycket livserfarenhet, en sådan svärta och så vitt skilda miljöer att det verkar osannolikt. Novellerna är dessutom så skickligt skrivna: man måste vara uppmärksam, läsa långsamt för att hänga med. Vad har hänt innan Sarah överraskas i mörkret? Vad har den unga kvinnan med bomben att göra? Och så vidare. Jag hittar en intervju med Louise Kennedy, hon har nu hunnit med sin debutroman, som hyllats, och hon var femtiofyra då hon debuterade, har arbetat som kock i trettio år, en bokslukerska född i Belfast som flyttade med sin familj till Irland för att slippa the Troubles och så var det en väninna som släpade med henne till en skrivarkurs. Allt är inte lika bra, men de bästa är bra nog.
