Om den hårda vägen ut
En enda människa kan utgöra skillnaden och på Gävleanstalten kan Janni Usic vara denna människa. För honom själv var det Göran Lööf, gemenligen kallad Lövet, som utgjorde skillnaden. Flickvännen hade lämnat honom, beskedet lämnades på telefon, och det kan låta trivialt – vem har inte blivit lämnad? – men för den intagne Janni Usic innebar det att han tappade fotfästet och föll, men så kom Lövet rusande genom korridorerna, uppför trapporna och steg in i cellen. Det spelar ingen roll vad som sades den kvällen. Det är inte ens säkert att de minns det. Till saken hör att Göran Lööf själv är en gammal kåkfarare. Janni Usic berättar att Lövet omedelbart hade slängt sig i bilen när han fått höra vad som hänt och kört ut till anstalten, upp till grinden, med pojken hans sovande i barnstolen, och parkerat framför en av bevakningskamerorna, i strålkastarljuset, och bett vakten hålla ett öga på pojken medan han pratade med Janni. Det var skillnaden.