Om etanoldrömmen som blev en finansiell härdsmälta
Jag noterade Elvy Söderströms aktiviteter när Håkan Juholt avgick, kände inte henne mer än till namnet och undrade vem hon var. Jag tog flyget till Örnsköldsvik och upptäckte en finansiell härdsmälta.
Först siktades hon på balkongen, i samspråk med Håkan Juholt. Kvällspressen påstod att hon före flera andra framförde krav på partiledarens avgång, kanske just där och då, under en paus i verkställande utskottets möte alltmedan januariskymningen föll över huvudstaden.
Någon dag senare kunde vi läsa att det var hon som hållit i ordförandeklubban när verkställande utskottet sagt att det fick vara nog nu och Håkan Juholt åkte hem till Oskarshamn för att avgå. Sedan flög hennes namn åter över landet då en lättad Carin Jämtin kunde berätta att verkställande utskottet funnit en värdig efterträdare i Stefan Löfven och tillade att alla ju inte kunnat vara med hela tiden: Elvy Söderström hade varit tvungen att flyga hem för att, som Jämtin uttryckte det, ”ta hand om ett energibolag som har problem”.
Elvy Söderström?
Strax därefter trädde hon fram på nytt för att säga att Stefan Löfven är en klok och duktig och samlande person som kan tänka nytt och fatta beslut.
– Men, sa hon i en radiointervju och lät för ett ögonblick som Mona Sahlin, framför allt därför att Stefan är Stefan. Han ser andra människor.