Jag växte upp med historierna om Salaligan. Min mamma kom till Sala som tioåring och bodde där under den tid då ligans härjningar satte skräck i bygden. Hon var dessutom god vän med Brita Nilsson och Brita Nilsson var lillasyster till Sigvard Thurneman som skulle visa sig vara ligans ledare. I min mammas historier var Sigvard – hon sade alltid Sigvard, bara Sigvard – en egensinnig ung man, rikt begåvad. Det var tidningarna som döpte dem till Salaligan, själva kallade de sig Den Magiska Cirkeln. De hann begå fem rånmord, under synnerligen utstuderade former, innan de greps vid midsommartid 1936. De sysslade också med sådant som yoga och tankeöverföring, trender i mellankrigstidens Sverige, de rökte bolmört. Jag ville veta vem Sigvard Thurneman var, undrade ännu mer över hur han hade kunnat knyta de andra till sig. Jag ville veta hur det sedan gick för dem. Jag ville veta vad som hände med Brita; om det var sant det där som min mamma påstod.
LÄS KAPITLET EN VÄNDPUNKT UR BOKEN
LÄS KAPITLET VARANDRAS MOTSATSER UR BOKEN
UR RECENSIONERNA:
”Herregud, tänkte jag, ska jag verkligen orka läsa 300 sidor om Salaligan, som mördade folk på 1930-talet. Jo, det gjorde jag. Och mer än så, Sundelin skänker oss en bred, mycket detaljrik, och i bästa mening personlig skildring av i stort sett alla inblandade personer, av miljöer och tidsanda, inte minst, vilket gör att boken växer till något mer än blott en rapport av ett på sin tid mycket omskrivet kriminalfall.” (Ingemar Unge, Vi mars 2011)
”Med Sundelin är det så enkelt att han både tänker och skriver väl, dessutom gör han det på ett underhållande sätt. Han äger även förmågan att på vägen skänka läsaren mer än vad som följer av den historia han berättar. Inte minst de egna tankar och funderingar som för många med mig är själva kärnan i den goda läsupplevelsen.” (Leif GW Persson, Expressen 4/4-11)
”Till formen är boken dokumentär, utan fiktiva broderier. Det senare behövs inte, då verkligheten överträffar dikten. Och även om det ännu finns dunkla punkter, som väl i de flesta brottsutredningar, är allt som de facto är känt fängslande nog. (…) Sundelin lanserar dessutom en helt ny teori om ledarens diaboliska känslokyla. (Fredrik Sjöberg, Svenska Dagbladet 21/4-11)
”Det är ett fascinerande stycke svensk kriminalhistoria som Anders Sundelins bok gör full rättvisa. Salaligan handlar om mer än några busars hänsynslösa framfart; det är ett flagrant exempel på hur utanförskapet skapar en destruktiv upproriskhet utan återvändsgränder. Sundelin lyckas lyfta fram denna mer inträngande aspekt och berätta den på ett fängslande sätt.” (Anders Lagerquist, Dalarnas Tidningar 26/4-11)
”Visserligen är det mordhistorien som ger hans berättelse tyngd och driv, men ramhandlingen om tiden, människorna och miljön gör den riktigt läsvärd. Sundelin har inte bara fördjupat sig i sådant som journaler och förhörsprotokoll, utan också i polisens organisation och i dagstidningar och olika skrifter om trakten. Han ger en levande bild av 1930-talets småstad med dess småborgerliga vardag, marknader och många butiker.” (Lars Linder, Dagens Nyheter 7/5-11)
”En av de bästa böcker som skrivits i genren i vårt land. Sundelin närmar sig ett ämne man trodde var genomtröskat, men med en kombination av snille och psykologisk finess ger han läsaren nya insikter, både vad gäller gåtan Thurneman och Sverige vid denna tid.” (Peter Englund, Dagens Nyheter 13/6-20)
