Behövs en ny sökning?

Om du inte hittade vad du letade efter, pröva en ny sökning.

Kort biografi: Per Claes Sven Edvard Engdahl, född 25 februari 1909 i Jönköping, död 4 maj 1994 i Malmö. Studentexamen i Jönköping 1928, universitetsstudier i Uppsala, fil.lic.-examen i statskunskap 1935. Redan som gymnasist medlem i Sveriges Fascistiska Kamporganisation. Bildade i Uppsala Riksföreningen, senare Riksförbundet Det nya Sverige som 1937 uppgick i Sveriges Nationella Förbund, SNF, vars vice ordförande han blev 1940. Startade tillsammans med likasinnade Svensk Opposition, uteslöts ur SNF. Efter kriget bildas Nysvenska rörelsen, med säte i Malmö, vars ordförande han var fram ...

2022-01-31T10:40:49+01:0031 januari 2022|

Vreden vid ett frukostbord

Om läraren Lena Feldin och hennes ilska Hur tidigt jag än slog mig ner vid frukostbordet satt hon där, stridsberedd. Hon sa alltid god morgon, kommenterade oftast min i hennes ögon snyggt komponerade frukosttallrik, sedan bar det av. Det kunde handla om något hon nyss snappat upp i Smålands-Tidningen – så länge skolan hade en prenumeration –, oftare gällde det en riksnyhet från gårdagskvällens Aktuellt, det kunde också vara den senaste illgärningen på skolfronten. Hon avskydde – och, misstänker jag, avskyr fortfarande – småskurenhet, ...

2022-11-18T12:23:28+01:001 juni 2022|

Värre är det med handling. Handling är när människor gör något: går till jobbet, arbetar, äter, drar en historia, skrattar åt en historia, skriver ett brev, sitter i möte, går hem från jobbet, grälar med sin hustru/man, gråter, älskar, läser en bok, somnar. De arrangerar ett möte, skickar ut tidningar, skriver i tidningen, delar ut flygblad. De gör illa sig. De blir sjuka. De tillfrisknar. De gnäller. Mina gubbar – vilket de är, med ett par undantag, så här långt – saknar dessutom egenheter. Med undantag ...

2024-07-26T10:50:09+02:0026 juli 2024|

Dissekeringen av en myt

En eftermiddag sommaren 1956 skjutsade Nelson Mandela en god vän i sin pastellgröna Oldsmobile, en bil som alla i dessa kvarter i Johannesburg kände till. Mannen vid ratten visste de också vem det var: en av Sydafrikas få svarta advokater, en mästare i rättssalen, en frihetskämpe. Vid en busshållplats fick han syn på en ung vacker kvinna, så vacker att han tänkte vända och köra tillbaka. Knappt ett år senare såg han henne igen, de presenterades för varandra och nästa dag ringde han och bjöd ut ...

2023-12-30T18:42:43+01:0029 december 2023|

Flera kontakter med USA, 60-talet. Nils-Eric Brodin, fil.kand., San Fransisco, skriver och vill ha kontakt med Nysvenska rörelsen. PE svarar, även andra. Brevväxlingen pågår åtminstone mellan 1960 och 1968. PE vill veta vilka amerikanska tidningar som kan ta in notiser och artiklar från den nationella rörelsen "så inte bara den liberala hjärnuppmjukningen i Europa kommer till amerikanarnas kännedom". "Hela Europa är så genompyrt av liberalism, att det sannerligen är hög tid med en motstöt." "Radion är allra värst." N-EB tipsar om John ...

2023-01-29T14:19:57+01:0029 januari 2023|

John le Carré på riktigt

Den osannolika historien om hur de brittiska överklasspojkarna Guy Burgess, Donald McLean och Kim Philby lät sig värvas av KGB, gjorde karriär i diplomatiska kåren och underrättelsetjänsten, kunde stötta varandra och sedan, när de höll på att avslöjas, lyckades fly till Sovjetunionen har mig veterligt aldrig berättats bättre än av Andrew Boyle i The climate of treason (Hodson and Stoughton). Men inte bara det. Det var Boyle som avslöjade att den fjärde mannen i spioncirkeln var ingen mindre än Anthony Blunt, kungahusets ...

2012-06-12T00:00:00+02:0012 juni 2012|

Därför Frank Sinatra

Av allt jag läst om Frank Sinatra finns två gamla favoriter: Gay Taleses reportage ”Frank Sinatra has a cold” som publicerades i tidskriften Esquire 1965 och återutgavs i Fame and obscurity (World Publishing) – där finns även Taleses finskurna porträtt av Joe Louis, Joe DiMaggio, Floyd Patterson med flera – och så Pete Hamills Varför Frank Sinatra? (Svenska Förlaget). Talese skulle få en intervju, som ställdes in, fick löfte att få följa Sinatra på avstånd. Däremellan intervjuar han barn, medarbetare, gamla grannar. Han kan ...

2012-06-13T00:00:00+02:0013 juni 2012|

Lonely no more

Plötsligt hör man en sång som sätter ord på det man just varit med om: ett uppbrott, ett beslut till sist. Sången naglar fast de tankar som nyss virvlat runt, formulerar också sådant som hittills saknat uttryck, som detta att tvåsamhet till slut kan bli ensamhet. Det är därför man går. Bap Kennedy sjunger: ”I am the captain of my soul/ I must leave this place and find my home/ When I finally walk out this door/ I will be lonely no ...

2015-09-15T00:00:00+02:0015 september 2015|

Cayamo [4]

Söndagen startade som sig bör med högmässa på pooldäcket anförd av The Fairfield Four, USA:s äldsta band, bildat 1921 i Nashville, Tennessee, på däcket tredje generationen. Senast jag hörde dem var med ”Lonesome valley” på O brother, where art thou? (Lost highway) från filmen av bröderna Coen. John Fullbright spelade senare på samma scen: en oerhört kraftfull sångare med kraftfulla sånger. Han ser ut som en korgosse, låter som Jerry Lee Lewis lillbrorsa. ”When you’re gone” från Stories (Blue Dirt) börjar: ”Ever changing, ever ...

2023-03-22T10:40:26+01:0022 mars 2023|

De som nyss kom

Abraham Cahan möter nyanlända invandrare i New York under några år kring förra sekelskiftet och han gör det rakt och osentimentalt – frågor och svar, några snabba penseldrag – på samma sätt som Jimmy Breslin ska göra det i samma stad, med alla sorters människor, från sextiotalet och framåt. Moses Rischin har letat rätt på det Cahan skrev i tidningarna – han skrev också romaner, översatte de ryska mästarna, gav länge ut en egen tidning – och publicerat det i Grandma never lived in ...

2022-01-02T13:02:24+01:002 juni 2016|
Till toppen