Efter trettio år som reporter, och många undervisningstimmar, tyckte jag det var dags att skriva den bok som inte fanns. Jag ville tala om hur reportaget kan göras, inte ska. Världen är full av möjligheter. Inledning och avslutning, stil, takt och ton, scenbyggen och berättarperspektiv, huvudrollsinnehavare och birollsfördelning – allt detta är upp till reportern att bestämma. Historien tillhör honom eller henne. I boken varvar jag resonemang med reporterporträtt: Jimmy Breslin. Gay Talese. Hanna Krall. Svetlana Aleksijevitj. Jag gödslar med exempel. Reportaget ställer samma frågor som all annan litteratur: Krig och fred. Brott och straff. Vad är en människa? Men reportern kommer utifrån, stannar en stund, drar sedan vidare. Recensionerna var få, men glädjande nog används boken vid många skrivarutbildningar, uppskattas av de vetgiriga unga.
LÄS KAPITLET MIN HISTORIA UR BOKEN
LÄS KAPITLET BEHOVET ATT MINNAS UR BOKEN
UR RECENSIONERNA:
”Det ska vara kul att bli bättre i yrket. Att läsa Anders Sundelins senaste är roligt, inspirerande och utvecklande. Han bygger sina råd utifrån stor erfarenhet och en uppsjö exempel från andra. Den omfattande litteraturlistan i slutet är som en godisbutik för den som fascineras av reportage och annan kvalificerad journalistik.” (Anders Ahlberg, Pressens Tidning december 2008)
”… en rätt konstig mix av handbok, lästips, intervjuer med kända reportrar som avslutas med en lite dyster profetia över reportagets framtid.” (Mats Granberg, Norrköpings Tidningar 12/1-09)
”Det är en utomordentligt stimulerande bok om reportageskrivande som Anders Sundelin har författat, givande oavsett vilken sorts skrivande man ägnar sig åt liksom för den som bara är road av skribenters metoder och vad som gör texter levande. (…) Sundelin har gjort ett imponerande bakgrundsarbete utan att en svettdroppe syns. (Lena Andersson, Svenska Dagbladet 16/1-09)
”Anders Sundelins Reportage (Leopard förlag) är en kärleksförklaring till det klassiska reportaget.” (Peter Ehrström, Vasabladet 22/3-09)
