Han klättar upp på ett tak i Herat, blickar ut över platsen där karavanerna kommer och går, åsnor och kameler, klangen från hammare mot kopparkittlar, doften av kryddor i stinna säckar. Han ser: inga fabriksskorstenar, inga bilar, bara en ensam lastbil bemålad med blomsterornament. Han vet att han skulle landa i bomull om han hoppade. Författaren heter Torgny Sommelius, det är i slutet av femtiotalet och han är på resa genom Asien och ska efteråt ge ut tre böcker: Bort genom Asien, Blå Indien och Den märkvärdiga resan hem (Bonniers). Han skriver en smula slängigt, kan arbeta sig upp till ett tillstånd av yttersta överspänning, men sedan tar självironin loven av alltihop och författaren landar på fötterna. Sommelius är både rolig och kunnig, betraktar nyfiket världen såsom den är, ser vad andra inte såg. ”Jag kom i sista ögonblicket till Herat. Just i den sekund då tiden började accelerera och drev bort tidlösheten med dammet som steg över basarerna. Vid infarten till staden hade ryssarna planterat en silvervit oljecistern och man hoppades att ryssarna skulle börja asfaltera gatorna också här.” Läs om den värld som nyss var vår. Läs en ypperlig rapportör.
