Första gången jag hörde talas om Christopher Brownings Helt vanliga män (Norstedts) var i ett reportage av Hanna Krall. Reportaget handlar om Pola Machczynska som gömde judar, blev förrådd och dödades av tyskarna. Hennes far valde sitt liv framför dotterns. I Brownings bok nämns hon bara i förbifarten. Den handlar om reservpolisbataljon 101 från Hamburg som skickades till Polen för att döda judar. De dödade judar dagarna i ända. Browning försöker förstå, som han skriver, varför ”en grupp normala medelålders tyska män […] blev massmördare”. Detta var, som han också skriver, inga skrivbordsmördare. De såg sina offer öga mot öga. Han kommer fram till att de kunde göra vad de gjorde för att de var människor, inte för att de var tyskar. Det är en närgången, infernalisk bok avhandlad på klar akademisk prosa. Hanna Kralls reportage ”Pola” finns i Där ingen flod längre finns (Symposion). Det innehåller också en kärlekshistoria.
