Mannen i Damaskus (Bonniers) är boken om nazisten Alois Brunner, Adolf Eichmanns högra hand, som efter kriget flydde till Damaskus och där levde under antaget namn, i flera decennier, som rådgivare till den syriska regimen. Eric Ericson och Susanna Wallstén tråcklar ihop en säregen historia på ett oefterhärmligt sätt. I brottstycken, genom dokument och artiklar och brev, på en avskalad prosa som närmast liknar polisprosan – inga metaforer, inga lyriska utsvävningar – blåser de liv i en berättelse som börjar i trettiotalets Tyskland men utspelar sig i dag, just nu, bland oss. Alois Brunner alias Georg Fisher alias Ali Muhammed är en osedvanligt osympatisk människa som kommer att tjäna många slags herrar. Och aldrig ångrar han sig. För mig är det nytt att en hel koloni av nazistpotentater tog sin tillflykt till arabvärlden, gick i tjänst hos nya herrar – i främst Syrien och Egypten – och erövrade aktningsvärda positioner inom bland annat underrättelsetjänsten. Antisemitismen förenade.
