Några av de inblandade: De vackra systrarna Doulors och Marian Price som är med och flyttar bombdåden från Nordirland till London och är på vippen att dö under hungerstrejken. Den starke och kvicke Brendan Hughes som verkar vara på hundra ställen samtidigt, till sist fängslas, flyr och återuppstår som den prudentlige leksaksförsäljaren Arthur McAllister, grips igen. Naturligtvis den vänlige, verbale och intelligente Gerry Adams som ska förneka att han överhuvudtaget varit med i IRA – han som varit en av ledarna – och som mer än någon annan ser till att det meningslösa dödandet upphör och freden blir möjlig. Framför allt Jean McConville som var trettio år när hon försvann, lämnade efter sig tio barn som spreds för vinden och genomgår alla ett helvete. Patrick Radden Keefes skildring av The troubles, det vill säga den blodiga konflikten på Nordirland, griper tag i läsaren eftersom han rör sig på så många nivåer, kronologiskt och närgånget, utan att någon gång släppa den djupt mänskliga aspekten. Varje kapitel är ett drama i sig. Han väjer inte för det svåra. Boken heter Säg inget (Bonniers) och har undertiteln En sann historia om mord och terror på Nordirland. På engelska heter den A true story of murder and memory in Northern Irland. Jag misstänker att det är marknadsavdelningen som varit inne och ändrat. Mord och minne alltså.
