I princip kan vi inte ha detaljerad kunskap om nuet.

Det finns tusen historier, men bara en av dem är min.

Skriv och gör dig inte till.

Träna din tunga på att säga ’Jag vet inte’, på det att du inte må bli insnärjd i falskhet.

Har man varit författare så länge som jag så vet man att ingen annan kan skriva som just man själv.

Vi kommer att ha ännu mer arbete när kriget är slut – på grund av all ockuperad mark, och mark runt frontlinjen. Jag kommer att fortsätta som minröjare, och drömmer om att säkra alla de platser där jag var som barn.

Förväxla inte hyllningar med prestation.

Jag har aldrig varit aktuell. Det är bara jag som är aktuell för mig.

När en författare försöker förklara för mycket är han föråldrad redan när han börjar.

Berätta din historia. Om folk tycker att du skulle skriva snällt om dem borde de ha uppfört sig bättre.

Dyrka den kritiska andan.

Jag föredrar att skriva om människor som, enligt de flesta nyhetskriterier, betraktas som marginella.

Botemedlet för tristess är nyfikenhet. För nyfikenhet finns inget botemedel.

Konstnärens roll är att ställa frågor, inte att besvara dem.

Vår viktigaste uppgift under ett seminarium är inte att få folk att må bra, det är att hjälpa folk att förstå saker och ibland, för att kunna förstå saker, mår man inte så bra.

Man ska säga så lite som möjligt.

Just give me one extra season
So I can figure out the other four

Som barn är man alltid diktare. Sen blir man avvand, i de flesta fall. Så konsten att bli diktare är att inte låta livet eller människorna eller pengarna vänja en av med det, bland annat.

Jag är avundsjuk på människor som har rutiner – de där som går upp tidigt och skriver i tre timmar, sen sticker ut och joggar. Jag vet att jag inte kan göra det. Ibland fipplar jag bara runt här hemma. Men så fort jag fångar en rytm arbetar jag oavbrutet, från morgon till kväll.

Endast som vittne är människan till:
Tag och skriv!

Medborgaren och författaren i mig ligger ständigt i krig, vilket kan vara enormt produktivt, så länge som ingen av dem vinner.

Historier som livet skriver är svåra att berätta. De är så enkla.

Livet trotsar kategorisering, det utplånar ideologi; dag efter dag överträffar livet påhitten.

Om man verkligen vill utradera någons eller en hel befolknings förmåga att tänka, då måste man göra det genom att stänga både deras träning i fiktion och fakta.

Jag har aldrig haft några personer som kommer tillbaka. Jag letar efter kodord i stället: vissa ord uppväcker vissa känslor. Om jag säger ’Den blomstertid nu kommer’ uppväcker jag en viss känsla hos alla svenskar. Precis på samma sätt försöker jag göra mina låtar.

Rätt ofta räcker språket inte till. I min bok Bachmut finns en episod med en nittonårig soldat som är på väg ut till fronten. Han får frågan om vad han tänker på i det ögonblicket, han svarar: ’Jag vill inte vara i det här ögonblicket.’

Det ordnar sig alltid.

Läsaren är minst lika klyftig som du.

Stil är nämligen ingenting annat än människan speglad i skrift.