Jag blev tvungen att bryta med det ’fina’ skrivandet, den vackra meningen, just den mening som jag lärde ut till mina elever, för att kunna avlägsna, förevisa och förstå det sår som slitits upp inom mig.

Ryssland är på sätt och vis ett dött land, ett zombieland. Putins riktiga nackdel, hans största skräck, är att han inte kan erbjuda någon framtid. Alla hans källor till legitimitet finns i det förgångna.

Det måste se lätt ut, men det tar en evighet för mig att få det att se lätt ut.

Öppet tal öppnar upp en annan människas tal och lockar fram det, precis som vin och kärlek.

Det finns varken fiktion eller icke-fiktion; det finns bara berättelser. Den ena sortens uppfattningsförmåga har inte större rätt till sanningen än den andra; kanske skillnaden har att göra med distans – berättelsens distans – till de personer man berättar om; det har att göra med rösten som talar, men det har sannerligen inte att göra med den vanliga åtskillnaden mellan fakta och föreställningsförmåga.

Vi ser hur Ryssland beter sig mot Ukraina. En gång ansågs det otänkbart i det tjugoförsta århundradet. Förstörelse av mänsklig infrastruktur som museer och bibliotek. De bränner böcker, förstör böcker. De våldtar barn framför deras föräldrar och föräldrar framför deras barn. Det är i grunden inkompatibelt med mänsklighet och allt det vi står för.

Det man inte spelar är lika viktigt som det man spelar.

Jag tror inte att det nånsin kommer att finnas en AI-sång som får dig att vilja stanna bilen och gråta. Så jag vet att musiker inte kommer att försvinna. Även om jag antar att det är vad de stora techbolagen skulle vilja.

Prosaförfattarens bästa guide till rytm är en instinkt för skillnaden mellan vad som låter rätt & vad som låter fel. Det är en instinkt som förfinas av dem som inte har fått den till skänks av naturen, men på endast ett villkor – att de gör det till vana att läsa högt.

Punkten säger dig att detta var detta; om du inte fick all den information du ville ha eller förväntade dig, så fick du i alla fall det som skribenten hade avsett att ge dig och nu måste du gå vidare. Men med ett semikolon där får du en angenäm känsla av förväntan; det kommer mer; läs vidare; det kommer att klarna.

Summan fås genom att man drar ifrån.

Vårt sätt att leva,
ängsligt eller djärvt,
kommer att ha varit vårt liv.

God mat är en hyllning till livet.

Svårigheten för mig med att skriva – en av svårigheterna – är att skriva så att språket fungerar tyst på en sida för en läsare som inte hör något. För att klara det måste man arbeta ytterst omsorgsfullt med vad som finns mellan orden. Vad som inte sägs. Vilket är melodi, vilket är rytm och så vidare. Alltså, det är vad man inte skriver som ger det man skriver dess kraft.

Personerna i mina romaner är galärslavar.

Jag blir lätt uttråkad – inte mindre av mina egna idéer än av andras. Skrivandet är för mig en process där man hela tiden kastar bort saker som inte verkar tillräckligt intressanta. Jag växte upp i en familj där alla avbröt varandra hela tiden.

Vilken stor lättnad, vilken lindring i människornas hela sätt att förhålla sig inbördes skulle det ej betyda, om livets hela curiositas, sagolikhet, äventyrlighet och obegriplighet alltid kunde stå fullt levande för sinnet! Och är det ej just en del av de produktivas uppgift, en del av värdet av deras verksamhet: att hålla detta lindrande element vaket?

Minns i november, den ljuva september

Upp tidigt. Dimmig höstdag. Prövade mig fram med det nya kapitlet. Ett avsnitt får inte bara vara en fortsättning av det föregående. Man måste ’börja’ på nytt.

Skriv snyggt om det människor inte vill veta.

Och när du inte längre har nån chans att vända
och har tappat sista tråden
till ditt trygga gamla liv
Det är då, först då som saker börjar hända
det är då som du kan börja skönja nya perspektiv

Hela tiden lägger jag till saker i marginalen och stryker saker och ordnar om orden för rytmens skull.

Inspirationen – vad det nu är för någonting – uppstår ur ett ständigt ’jag vet inte’.

Att förklara är traditionell journalistik. Det tar udden av historien, gör den svag, kraftlös. Det finns många sätt att nå målet, men målet måste vara att läsaren ska förstå vad som är sant, känna det, se det med egna ögon.

Man måste ändå försöka berätta.

Vi måste söka efter lidelsefulla, men enkla och nya ord.

Litteratur är glädje och kunskap, som sex. Den är nyttig så länge som man inte försöker göra den nyttig.

Sätter du dig ner och skriver allt du kommer på så är du en skribent. Men en författare är någon som kan bedöma värdet av det skrivna, utan nåd, och radera det mesta av det.

Hittar du ett ord som kan strykas, stryk det alltid.