Vi kommer att ha ännu mer arbete när kriget är slut – på grund av all ockuperad mark, och mark runt frontlinjen. Jag kommer att fortsätta som minröjare, och drömmer om att säkra alla de platser där jag var som barn.

Och kall stod skogen i spökvit skrud.
Och tom slank räven bland snåren.
Och ingenstans gick en väg till Gud.
Och ändlös fjärran låg våren.

Man måste veta. Och befria sig från cynism. Och från den rasism i vars klibbiga strömvirvel vårt samhälle glider allt djupare ner.

Exakt överförd upplevd erfarenhet ger inte alltid bästa möjliga dikt, delvis därför att man drar sina slutsatser om vad man har upplevt redan innan man börjar skriva. Vad man vill ska hända är att man upptäcker något på sidan. Då kopplas elektriciteten på, man uppfinner berättelser för att komma fram till saker, insikter man inte redan hade. Det är vad jag tror på.

Jag tycker om att läsa spännande saker, jag tycker om att dras med, och bryr mig inte så mycket om huruvida det är nyskapande eller har ett extremt bra språk, så länge jag dras med. Det är så jag vill skriva själv också, det är det jag över mig på, och då är ju dramaturgi a och o. Men jag är inte så väldigt bra på det.

Hellre dör jag än använder generativ AI.

Historier som livet skriver är svåra att berätta. De är så enkla.

Detta är de första raderna som jag åter skriver vid det vackra skrivbordet i tillhörande stol. Efter maten läste jag tidningarna i empirfåtöljen. Plakettsamlingen, skrivbordets gamla vanliga detaljer är ordnade som förr. Avrivningskalendern var tjock – den hade blivit stående på 11 februari. Med sällsamma känslor rev jag av hela bunten av almanacksblad till i dag.

God prosa är som en fönsterruta.

Jag har börjat med ord
Erkänner äntligen
Jag ska bli bäst i världen
Skriver i snön
på trottoarer
och kajer

Jag föredrar att skriva om människor som, enligt de flesta nyhetskriterier, betraktas som marginella.

Det ordnar sig alltid.

När jag var springgrabb sa en reporter till mig: Stick dit! Använd inte telefonen! Bara stick dit! Man klär sig snyggt, man är artig, man går in. Jag tror att det gäller även 2025. Oavsett om det är en brandman, en stålarbetare eller en direktör för någon bank.

Många ord tillför inget annat än sin längd och tar plats inte bara i tidningen utan i läsarnas huvud. Stryk därför allt som kan strykas – det kan till och med frigöra ett utrymme för dig att tillföra lite färg eller en detalj som inte passade i första versionen.

Konsten syftar inte till att styra eller stifta egna lagar utan konstens strävan är i stället först och främst att förstå.

Läsaren är minst lika klyftig som du.

Nej, jag saknar tilltro till utpräglat estetiska synsätt inom idé-, litteratur-, konst- och språkhistorien. Man måste utgå från grundläggande mänskliga attityder; de sinnliga uttrycksmedlen kan trots motstridiga mål vara identiska från tid till annan.

Det är ett privilegium att släppas in i andra människors liv och jag fortsätter att förvånas över hur generösa människor kan vara, med sin tid, med sina känslor, med sina historier.

Det är så jag har föreställt mig mitt åtagande i skrivandet, och det består inte i att skriva ’för’ en kategori läsare, utan ’från’ min erfarenhet som kvinna och invandrare i mitt eget land, från mitt minne som nu blivit allt längre av åren som kommit och gått, från nuet som ständigt levererar andras bilder och yttranden.

Om man verkligen vill utradera någons eller en hel befolknings förmåga att tänka, då måste man göra det genom att stänga både deras fiktiva och faktiska träning.

Jag vet aldrig i förväg vad jag kommer att skriva. Det finns författare som bara kan skriva när de har boken färdig i huvudet. Inte jag. Jag följer med och vet inte var jag kommer att hamna. Längre fram börjar jag förstå vad jag sökte efter.

Botemedlet för tristess är nyfikenhet. För nyfikenhet finns inget botemedel.

I början behöll jag det mesta, men med tiden har jag väl blivit bättre på att behålla det som är viktigt.

Enbart genom ordet är vi människor, och enbart genom ordet knyts vi samman med varandra.

Det vore naivt att tro att nåden helt enkelt vederfars oss utifrån – man måste vara försatt i andlig beredskap för att kunna ta emot den.

Man är aldrig nog enkel, nog exakt, nog djup.

Jag träffade också två soldater vid en bensinstation nära frontlinjen. De köpte varmkorv, vi började prata och de frågade när min grej skulle publiceras. Jag svarade: ’Antagligen i maj.’ En av männen sa: ’Jag tror inte att jag finns i maj.’

Halva världen renoverar sina kök, den andra halvan svälter.

Jag har aldrig varit aktuell. Det är bara jag som är aktuell för mig.