Närhelst ni känner en impuls att göra er skyldig till ett stycke ovanligt vacker skrivkonst, gör så – oförbehållsamt – och stryk det innan manuskriptet går till tryck. Mörda era käraste.

Inkompetensen röjer sig i bruket av för många ord.

För jag skriver inte för att uppnå katharsis, för att få utlopp och bli befriad. Det har man vänner till. Jag har aldrig skrivit någon bok på det sättet. Jag vill åt själva saken.

Efter att ha gjort anteckningar i en första version sätter jag mig ner och skriver om det från början. Jag har kommit på att det är mycket bättre än att lappa och laga. Man måste tänka om helt och hållet.

Många av Rysslands mest betydelsefulla författare, även klassikerna, blev på något sätt ett offer i sin konfrontation med staten. Varför? Därför att litteraturen erbjuder hopp. Den utlovar liv. När man skriver är man sysselsatt med levande människor och man är själv en levande person. Men staten, byggd på död och rädsla, förkastar instinktivt litteraturens fria ande.

Punkten säger dig att detta var detta; om du inte fick all den information du ville ha eller förväntade dig, så fick du i alla fall det som skribenten hade avsett att ge dig och nu måste du gå vidare. Men med ett semikolon där får du en angenäm känsla av förväntan; det kommer mer; läs vidare; det kommer att klarna.

Bevisen i biografier är alltid partiska, ofullständiga, förledande.

Varje nutida konstnär är embarkerad på sin tids galärskepp.

Den 24 februari 2022 rasade fasaden som man hade underhållit och målat om i tre århundraden och avslöjades som den bluff det var. Ryssland är slut.

Allt jag behöver för att skriva är att springa på morgonen, ha kaffe och en Coke till hands och kunna ta en tupplur. Siestan är avgörande.

Ingenting är mer förbluffande än den enkla sanningen, ingenting mer exotiskt än vår egen miljö, ingenting mer fantasifullt än sakligheten.

Var tålmodig; jäkta inte fram det du håller på med eller försök avsluta innan du är klar. Bered dig på att sitta med det i dagar, veckor, månader, år om nödvändigt – fortsätt att komma tillbaka till det. Arbeta med någonting annat under tiden. Återvänd hela tiden till ett stycke som ställer till problem för dig. En dag kanske du förstår vad problemet är.

Jag har mitt sätt att sjunga och spela på, kan man säga. Jag har inte valt något av det, det har bara blivit så. Det är så jag skriver.

Om man kan få en läsare att skratta kan han bli oförsiktig och fortsätta läsa.

Historia är i själva verket föga mer än ett register över mänsklighetens brott, dårskaper och misslyckanden.

Men det är en annan historia.

I var och en av oss finns det en liten bit av historien. Av alla dessa bitar skapas den stora historien. Tiden. Jag söker den människa som blivit omskakad … hon som drabbats av livets gåta, av en annan människa.

Det finns teknik, det finns hantverkskunnande, och man måste lära sig det. Jag lärde mig så mycket jag kunde, men nu vill jag bara berätta en historia. Jag har någonting som jag av någon anledning tycker är värt att berätta och så vill jag berätta det så klart och rent och enkelt som möjligt. Men jag har använt minst femton år för att lära mig skriva.

En författare är en människa som inte finner sig i att vara ensam. Var och en av oss är en öken.

Romantisera inte din ’kallelse’. Endera kan man skriva bra meningar eller så kan man det inte.

Utan de goda böcker som vi läser skulle vi vara sämre människor, mer konformistiska, mindre rastlösa och uppstudsiga, och den kritiska anda som är framstegets motor skulle inte ens existera. Precis som skrivandet är läsandet en protest mot livets otillräcklighet.

Språk lägger ofta ut fällor för dig: det kan estetisera, romantisera och överdriva. Din uppgift är att förmedla allt såsom det är. Väldigt ofta måste jag påminna mig själv: du är bara öron och ögon. Det är allt.

Arbete och kärlek är det enda som egentligen händer oss och det ena utan det andra är inte så bra.

Vad vore jag för en
om jag aldrig sett en januaridag blåna
över åkrarna och ån?
Vad hade jag för själ, om mina ögon aldrig vandrat
bland holmarna där ute och druckit jord och ljus?

Man lever bäst och säkrast, när man alltid är på jakt, alltid hemligheter på spåren. Ingen lust är så fin som upptäckarlusten.

Jag hatar att hetsa en uttröttad metafor till döds.

Skrivbordet är en farlig plats att bevaka världen ifrån.

Du prövar oss för att se
hur långt vi tål januari

En berättelse med ett problem är som en person med ett problem: intressant.