Under arbete
Jag håller på med en ny bok. Det går trögt. Det är ovanligt mycket att läsa – ett jättelikt arkiv, andra arkiv, litteratur – så pass mycket att bara tiden sätter en gräns. En hel del är svårtytt. De flesta inblandade är döda och de som lever vill de flesta inte prata med mig. För att få någon ordning på torpet har jag tänkt kasta ner några anteckningar då och då. Senaste inlägget överst.
Läs mer här
Hitlers väg till makten
Hitler var ingenting utan massan, nazismen ingenting utan sina följeslagare. Det kan ha skrivits tusen finmejslade fascistiska idéprogram utan att det fört nazismen ett steg närmre makten. Jag skriver om nazismens tankevärld, om den enkla men svåraste frågan: Hur kunde det hända? Varför följde miljoner tyskar en halvbildad dagdrivare som Hitler?
Läs artikeln här
Kväll Höglund
Klubben som bara spelar musik av Kjell Höglund slår till igen nu på fredag 19 september. Uje Brandelius intar scenen, drinkar serveras ur Höglunds repertoar, de refuserades karaokesalong står öppen för alla och envar, Kjell Höglund och hans värld finns till försäljning och författaren framträder till sist som dj. Stadsgårdsterminalen i Stockholm.
Läs mer här
Citatet
Don’t look back.
Ära vare Ukrainas väpnade styrkor! De väpnade styrkorna, det ukrainska samhället och det ukrainska motståndet tillintetgjorde alla dessa ryska styrkor – och alla såg det. Det var en upptäckt, det var en chock.
Keep it simple boys!
Jag förundrar mig i alla fall över att så många har skrivit som kunde ha låtit bli.
Det finns ingen glädje utan vin.
Sätter du dig ner och skriver allt du kommer på så är du en skribent. Men en författare är någon som kan bedöma värdet av det skrivna, utan nåd, och radera det mesta av det.
Och detta krig, det språkliga, kriget om ordens och begreppens betydelser, det var, är och förblir det viktigaste, oändliga, inbördeskriget.
Ingenting är mer förbluffande än den enkla sanningen, ingenting mer exotiskt än vår egen miljö, ingenting mer fantasifullt än sakligheten.
Jag arbetar väldigt omedvetet. Ibland tror folk att jag inte gör någonting. Jag sitter på en stol och jag bara sitter där. Inte ens jag själv vet om att jag gör någonting. Plötsligt kommer det en mening …
Du ser, men du iakttar inte.
Det luktar kateder.
Det handlar egentligen inte om sanning eller osanning. Det handlar om berättelser, det är vad det handlar om. Det handlar om att lära sig kontrollera berättelsen så att den rör sig snabbare och djupare på samma gång.
Summan fås genom att man drar ifrån.
Det finns ingenting som kan klargöra nåt så bra som en bra metafor, men det finns heller ingenting som kan punktera en text så effektivt som en dålig metafor. Det förstör illusionen.
Allt mitt skrivande är, för mig, ett experiment med sig självt. Det har sin egen logik, sin egen kraft. Så snart jag har fått ner första meningen tar det över. Det har sin egen kraft, sin egen hastighet, det blir en sak i sig.
Jag vill att människor ska ha stor glädje av att läsa mina böcker snarare än att känna inspiration. Det är det jag vill. Jag vill att man ska tycka om att läsa dem och känna att de på något sätt har en koppling till ens eget liv.
Nej, det är inte piano, det är drömmar.
När arbetet inte går bra finns det inget liv som är värre än författarens. Men när det går bra, när ljuset träffar ett arbete så att det går strålande och flyter fram, finns det ingen glädje som liknar den.
Rätt ord på rätt plats är den rätta definitionen på stil.
En sorglig sanning, men så är det.
Intervjuaren
– Har du någonsin känt att en slutsats du dragit i det du skrivit har varit fel?
Elaine Scarry
– Få se nu. Det vore ju underbart att säga ja, men jag är rädd för att när jag läser mina böcker igen tenderar jag att tänka: Den här personen har helt rätt.
Jag sitter inte och snyftar över mina egna texter eller blir gripen av dem. Jag hinner inte med sådant. Jag har fullt upp med meningsbyggnaden.
All litteratur börjar med eposet.
Misstag är priset för ett intressant liv.
Åter en höst, som så många andra höstar.
Att inte poängen syns betyder alltså inte att det inte finns nån.
Språket avslöjar allt.
Ett välgjort arbetes belöning består i att ha gjort det.
De enda ordklasser där oregelbunden böjning fortfarande tilläts var en del artiklar, pronomen och hjälpverb, om också skilda former som de och dem slopats och ersatts av dom.
Om vissa skrifter säger vi att de luktar lampolja och menar då den stelhet och grovhet som kan prägla ett verk som man har ägnat mycken möda. Men dessutom kan ivern att göra bra ifrån sig och den överdrivna anspänningen inför uppgiften verka hämmande och blockerande på tanken, liksom när vatten genom själva våldsamhetens och mängdens tryck pressar på så hårt att den inte kommer ut genom en smal öppning.