Fruktan för adjektivet är stilens begynnelse.

Över en viss nivå är litteraturen ett försök att påverka åsikterna hos sina samtida genom att återge erfarenheter.

En författare är någon som kan göra en gåta av ett svar.

Alla lögnare dör snart, glöms bort.

Ibland tar en dikt fem minuter att skriva, ibland tar den månader. Det finns ingen regel.

Nu är jag tyvärr lika nykter som i förmiddags.

Vad jag verkligen tror är att det finns inga birollsinnehavare, varken i livet eller i konsten.

Bara för att folk inte vill spela boll betyder inte att man inte ska skriva historien. Ibland ska man skriva historien.

När man nöjer sig med att förstå till hälften, nöjer man sig också med att uttrycka sig i halvkvädna visor och då skriver man ytligt.

Fördomsfrihet är säkerhet i tingens hantering.

Som reporter har jag inget ego.

Jag ska lägga orden som hallon i din mun,
plockade i stenröset tidigt en morgon
under stenskvättans gulbröst.

Jag försöker göra det enkelt. Jag försöker skriva som det är.

Jag undervisar inte, jag berättar.

Det finns ingenting jämfört med sommaren
en dag som idag
när den seglar förbi som en koster
med försilvrade stag.

Mänskligt liv kan vara rena kaoset, men konstnärens arbete – den enda han är till för – är att ta dessa nävar av förvirrade och disparata saker, saker som verkar oförenliga, och forma dem, ge dem struktur och mening. Även om det bara är hans uppfattning om vad meningen är. Det är vad han är till för – att ge liv åt sitt synsätt.

Det man inte spelar är lika viktigt som det man spelar.

Att säga mindre än mer, vilket ibland betyder att man måste ta bort en del av det man har, kan vara väldigt effektivt: dels för att det snabbar på skrivandet lite, dels för att ju mer av förklaring man tar bort desto aktivare måste läsarens intellekt arbeta, hitta samband. Ju mer aktiv läsarens intellekt är desto gladare är läsaren, för det mesta. Det är därför vi gillar roliga historier – därför att skämtet händer i vårt intellekt; vi lyssnare är de som hittar sambandet.

Det måste se lätt ut, men det tar en evighet för mig att få det att se lätt ut.

Det finns inga främmande länder. Det är bara resenären som är främmande.

Putinregimen kan inte jobba med kapabla personer. Det enda som spelar någon roll är lojalitet. Den som tänker för självständigt kastar de i fängelse.

Ödmjukhet är grundvalen för alla dygder.

Jag har bott med en språkvårdare i hela mitt liv
Och sett människor, komma och punkt.

Kom in, du kan ta dig en titt. Det är bara min son Roma som ligger här, han är död, andas inte.

Undvik alla stelnade klichéer.

Detta är vad essäskrivandets praktik är, för mig: ett snubblande försök att återskapa, i språket, en gemensam plats som är öppen för alla.

Det händer nästan alltid något kul när man vänder på perspektiv, pratar baklänges.

Den som inte lärt sig begränsningens konst har aldrig lärt sig skriva.

Rytm betyder något. Ton betyder något. Känslan för platsen betyder något. Allt det där som vi pratar om när det gäller romaner, tycker jag att om historia och biografier ska uppnå det vi vill att de ska uppnå måste man ägna lika stor uppmärksamhet år dessa dygder som romaner gör.