Under arbete
Jag håller på med en ny bok. Det går trögt. Det är ovanligt mycket att läsa – ett jättelikt arkiv, andra arkiv, litteratur – så pass mycket att bara tiden sätter en gräns. En hel del är svårtytt. De flesta inblandade är döda och de som lever vill de flesta inte prata med mig. För att få någon ordning på torpet har jag tänkt kasta ner några anteckningar då och då. Senaste inlägget överst.
Läs mer här
Nytrycket är här
Kjell Höglund och hans värld har tryckts en tredje gång. Goda recensioner är inte dumt, men många läsare är underbart. ”Första raden i boken slog mig lika hårt som munspelet i All along the watchtower”, skrev en av dem. ”Jag delar inte din faiblesse för uppräkningar (händelser, nyord), men i övrigt: tipptopp!” skrev en annan, en författare.
Läs mer här
På turné
I vår reser Ellen Sundberg och Ellinor Brolin med band i Kjell Höglunds spår: ”När tåget lämnar perrongen”. Turnén startar på Kulturhuset i Stockholm 28 april. Förlaget kommer att vara där med Kjell Höglund och hans värld och jag med min penna för den som vill ha en bok signerad. Vi ska sedan försöka dyka upp på så många platser som möjligt, längs spåret.
Läs mer här
Citatet
Men just nu är jag bara en kvinna på semester, som flyger från en ny och glänsande flygplats i Ukraina. Jag borde sluta stirra på min telefon, sluta läsa nyheterna, sluta arbeta och till och med sluta tänka på min nya pistol och varför jag, den närsynta bokmalen, bestämde mig för att köpa ett vapen.
Sammanfattningsvis kan man säga att filmdukens rektangel måste vara laddad med känsla.
God prosa är som en fönsterruta.
Jag är aldrig medveten om tempus när jag skriver; det blir som det blir.
Jag sitter på en kyrkogård och putsar på min själ
jag har frusit hela vintern, men jag lever
du säjer att du gillar mej och bara vill mej väl
och bjuder mej på holländsk genever
– What are your songs about, Mr Dylan?
– They are about three minutes.
Jag älskar omarbetning. Jag älskar redigering. Det är då jag skär bort som bäst, skriver som bäst. Jag tror inte på utkast, men jag tror på att ta tag i något och verkligen sätta igång med vad det ska bli och med vad som får en att fortsätta skriva. Att hitta sin röst för just den berättelsen.
I ett reportage söker jag det annorlunda, det enskilda och det konkreta, inte det generaliserande. Världen består av individuella existenser och generaliseringen är människans naturliga fiende. Det mänskliga dramat har alltid en individuell dimension och reportaget är ett möte med detta drama.
Prisa oron som tecknet på att där ännu finns liv.
Att lycka låg i sökandes tecken och i intet annat, den instinkten hade jag med och i mig allt ifrån gryningsstunderna av medvetenhet; ja, den behärskade redan barnaåren.
De finaste reportrarna är sanningssägare. Det finns en magisk kraft i faktiska detaljer.
En författare behöver tre saker: erfarenhet, observationsförmåga och fantasi.
Utropstecken är som att skratta åt sina egna skämt.
Punkten är författarens bäste vän.
När man skriver en dikt kan man inte tänka på ens moraliska plikter. Man har något inom sig som bara vill ut och det enda sättet att få ut det och samtidigt komma på vad det är man vill ha ut är att finna orden för det. Om man är poet kommer man att veta när man har funnit de orden och när man inte har det.
Jag vill att en berättelse ska vara fullständigt klar och jag vill inte att den ska vara tråkig. C’est tout.
Man kan berätta en historia som täcker tre timmar av ett mänskligt liv eller tre århundraden – det är samma sak. Varje författare som skapar något autentiskt på ett naturligt sätt, instinktivt, skapar också den teknik som passar honom bäst. Alla former eller genrer är alltså naturliga.
Vi har följt med oro och avsky ert samtal med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Det är djupt förolämpande att förvänta sig att Ukraina visar tacksamhet för det stöd USA ger i kampen mot Ryssland. Vi är skyldiga en sann tacksamhet till de ukrainska soldaterna som riskerar och offrar sina liv varje dag för frihetens värden. I mer än 11 år har de kämpat för sitt lands självständighet mot Putins aggression.
Redigering räddar reportaget.
Att hungra efter det som är mellan, det som är under
Orden, det som inte är blådunst.
Här hänner just ittnô
Jo, staran kom igår
Å sotorn kommer i môra
Isen ha nästan gått å dammen
Å knipan ä redan här
Å på snöfläckan på plöjsla
Lander spoven på vågrätt sju
Jag kan sjunga som jag.
Viktigast av dem [i.e. grundelementen] är kompositionen av händelseförloppet, ty tragedin är inte efterbildning av människor utan efterbildning av handlingar, av liv.
Jag har skrivit om kvinnor som de är, som kluvna människor, inte som de borde vara.
Allt som inte är skrivande är enkelt.
Ingenting vågat, ingenting vunnet.
Bra böcker handlar alltid om människan och det är inte ämnet som betyder något, utan hur författaren närmar sig det.
Sakerna själva rycker med sig orden.
Följ fakta, och bara fakta, för de kan ta dig till platser som är märkligare än fiktion.
Jag är människa: inget mänskligt är mig främmande.