Ordens arrangemang betyder något och det arrangemang man vill ha återfinns i den bild man har i huvudet. Den bilden avgör om det här ska bli en mening med eller utan bisatser, en mening som slutar abrupt eller en mening som dör långsamt, lång eller kort, aktiv eller passiv. Bilden talar om för dig hur du ska arrangera orden och ordens arrangemang talar om för dig, eller mig, vad som händer i bilden.

Smak är kreativitetens fiende.

Den journalist som inte hittar något intressant på Luntmakargatan, hittar inte något intressant på Broadway heller.

Var uppmärksam på språkets klang.

I var och en av oss finns det en liten bit av historien. Av alla dessa bitar skapas den stora historien. Tiden. Jag söker den människa som blivit omskakad … hon som drabbats av livets gåta, av en annan människa.

Tänk mycket, säg föga, skriv än mindre.

Men förmodligen är det romanförfattarens kall att på glömskans stora vita ark blåsa nytt liv i några halvt utplånade ord – isberg som har lossnat och driver omkring på havsytan.

Jag glömmer bort namnen på de poeter som jag en gång i tiden beundrade. Ibland har jag till och med svårt att komma ihåg vad staden där jag nu bor heter, och vad jag ska gör här. Men jag minns namnet på den farbror som lät oss följa med hans buss och körde oss till det ukrainska Ukraina. Som gav den första brödbiten till min son på tio dagar. Han hette Valera.

Även i litteraturen är det bara de rika som har råd att spara.

Som man sår får man skörda.

Det som gör en story bra eller dålig, eller banal eller intressant, har ingenting att göra med historien som sådan, utan med hur bra eller dåligt den är skriven.

Man måste först finna, sedan skära bort, för att nå fram till känslans nakna kött.

Mindre är mera.

Varje dag läser jag igenom det jag skrivit dagen innan och jag har lärt mig av bitter erfarenhet att det verkligen är ett misstag att bli för säker på det jag har skrivit. Jag skriver och skriver om så mycket.

Jag älskar prosan, livets verklighet,
Ur informationen ur livets väsen.

Så jag hoppas slippa rasa särskilt mycket – förutom över att Kadare aldrig fick Nobelpriset: för det är ett fall där rättvisan inte har skipats som den borde, av tydligt identifierbara personer.

En vacker dag kommer vi att samlas allihop igen. Alla som överlevt. Våra tårar kan dränka Mariupols gator, tvätta dem rena från aska och blod, och vårt gemensamma hopp om seger kommer att ge oss en chans att komma tillbaka när kriget är slut.

Det är att skriva som är det verkliga nöjet; att bli läst är ett ytligt nöje.

Ändå något, sa fan, fick se Åmål.

Det fordras av en författare nästan samma mod som av en soldat; den ene bör lika lite tänka på tidningsmän som den andre på fältsjukhuset.

Klichéer är som invasiva arter, tar snabbt överhanden om de inte obarmhärtigt utrotas.

Jag var tillräckligt mycket författare för att förstå att jag inte skulle bli författare genom att skriva om min intressanta barndom.

Vad jag vill säga är inte alls att man måste hitta ord som förbluffar läsaren. Jag kräver alls inte någon särskild tillgjordhet, så att alla stönar och säger: ’Han har visst skrivit det ingen annan kommit på.’ Men man måste ändra de utslitna bilderna eller tillföra dem sina egna ord.

Kort sagt tror jag att skrivarens hantverk, författarens roll, är en akt av medkänsla.

– Hur vet du allt det där?
– Jag är en bibliotekarie för helvete.

God mat är en hyllning till livet.

Allt som inte är skrivande är enkelt.

Det är början som är svårast, för där ligger på ett sätt allt.

Jag sitter på en kyrkogård och putsar på min själ
jag har frusit hela vintern, men jag lever
du säjer att du gillar mej och bara vill mej väl
och bjuder mej på holländsk genever