Jag fick ett mejl från Svante Weyler. Han hade en idé som han ville prata med mig om. Vi träffades. Han ville att jag skulle skriva en bok om Sverker Åström.
Svante Weyler känner jag från hans tid som chef för Norstedts. Min bok Fallet Wennerström gavs ut på förlaget och Svante deltog i överläggningarna med förlagets advokat om de två sista av bokens kapitel. Det ena handlade om Sverker Åström. Båda handlade om till synes egendomliga, outredda förbindelser med flygöversten och spionen Stig Wennerström. Nu ville han att jag skulle försöka gå vidare där jag slutade, också skriva hela historien om denne man som i så hög grad kom att personifiera svensk utrikespolitik under det kalla kriget. Skulle man kunna få syn på honom bortom högtidstalen, bortom affärerna? Fem år senare lämnade jag manuset.
UR RECENSIONERNA:
”Diplomaten är ett stycke levandegjord och tänkvärd samtidshistoria, välskriven och uppslagsrik. Att det ibland känns som om författaren måste jaga en skugga höjer bara intresset, därför att han samtidigt är öppen och instruktiv när det gäller hur en sådan jakt bör bedrivas.” (Christian Swalander, alba.nu 18/3-18)
”Jag är uppriktigt talat inte helt säker på vad det är som författaren och journalisten Anders Sundelin har gjort i boken ’Diplomaten’ – men det är väldigt bra, och man kan inte riktigt sluta fundera över det. Han är en fenomenal stilist, har ypperlig känsla för för textens dramaturgi, han är noggrann, och så är han så där uppriktigt, personligt ärlig utan att en enda gång ens vara i närheten av att vara privat.” (Johan Croneman, Dagens Nyheter 23/3-18)
”På minussidan ligger också att den är rörig och känns hastigt skriven.” (Christoph Andersson, Sydsvenska Dagbladet 23/3-18)
”Det skissartade, som först retar mig lite, växer efter hand till en styrka. Boken är inte tvärsäker, den är inte dömande, utan tentativ, den söker efter svar, utan att nödvändigtvis finna dem. Och det gäller både Sverker Åström som privatperson, diplomat, samt hela den svenska politiken.” (Torbjörn Elensky, Svenska Dagbladet 24/3-18)
”… det här är ett verk där författaren knappast dolt sig bakom ett skynke. Det gör i och för sig inte boken sämre. Med ett betydande mått av stilistisk elegans drar den nämligen hela tiden läsaren med sig.” (Torsten Kälvemark, Aftonbladet 24/4-18)
