Peter Taylors noveller behandlar ras och klass men också generationer och den avgrund som skiljer båda sidor åt. Ingen kan ta språnget över. Ve den som tror något annat. Alla inblandade – vita och svarta, herrar och betjänter, fäder och söner – är fjättrade vid sitt öde. Sorg och fientlighet och en outsägbar ensamhet härskar på ömse sidor. ”För Harriet var det som om hennes barn inte längre existerade: det var som om de hade dött i barndomen”, som det heter mot slutet i ”En lång fjärde juli”. Ändå vet man aldrig hur det ska gå i en novell av Peter Taylor, vad som ska hända. Just den novellen börjar med att Harriet Wilson säger till sin man att B.T. måste ut ur huset. Det har hon sagt i fem år. B.T. är Matties systerson och Mattie är familjens gamla trotjänarinna. Där finns också två döttrar som bråkar, dricker för mycket och inte blir bortgifta. Där finns en välartad son som väntas hem till helgen. Han har en kvinna från New York med sig, en intellektuell. Sammandrabbningar sker på alla nivåer. Novellen utspelar sig som vanligt när det gäller Peter Taylor i Tennessee. Den finns med i Den gamla skogen och andra berättelser (Legenda).
