Jag är väldigt förtjust i Tore Bergers sånger. Redan på Blå Tågets tid utmärkte han sig med kluriga saker som ”Winges vals” och ”I Hagalund”. Man kunde inte vara säker på var man hade honom. Han har beskrivit sig själv som trevande och det är väl så han förfar när han skriver sånger, osäker på riktning och mål. Men så sätter han dem. ”Till Skagen” är en underbar sommarvisa med oväntat slut, ”Jag vill äga dig” en riktigt brutal kärlekssång, ”Situation” har jag spelat gång på gång utan att riktigt begripa den: ”i verkligheten var det vackert väder / men tystnaden i rummet osade bränt”. Ett uppbrott? En återkomst? Sedan har han fortsatt med att besjunga otidsenliga hjältar som amiralen Raymond Spruance, Verner von Heidenstam och, märkligaste av dem alla, Richard Sandler. (Vem trodde det om en gammal proggare?) I Mening och minnen (YTF) finns både konst och texter, bakgrund till sångerna på skivan, flera självbiografiska, ”Skaw Race” rena Taube med ett hisnande slut: ”Nu var jag någon annan / Nu började mitt liv”. Tore Bergers röst är inte stor men han nyttjar den väl. Melodierna har blivit allt lättare, allt säkrare. Sångerna med Blå Tåget finns på Brustna hjärtans hotell (MNW), de andra på samlingsskivan Tidens gång (MNW) och I huset långt på landet (brus & knaster).
