Vad är det med danskar och teveserier? Gång efter annan slår de en med häpnad över sin på samma gång säkra som lätta hand över hantverket, sina vattentäta manus, briljanta skådespelare. Ta bara Brottet, skapad av Søren Sveistrup, som mäter sig med det alla bästa inom genren, där man aldrig visste vad som väntade runt hörnet, med den ständigt fulladdade Sofie Gråbøl i huvudrollen. (Hon har berättat att inte heller skådespelarna visste vad som skulle hända; manuskripten levererades avsnitt för avsnitt.) Och nu har vi sett två serier i en annan genre, den lättsamt humoristiska, och som vi för allt i världen ville följa till slut: Carmen curlers (skapad av Mette Heeno) och Chorus girls (skapad av Ditte Hansen och Louise Mieritz). Båda baseras på verkliga händelser men med väl uttagna svängar, stor finess. Karaktärerna är så fint utmejslade, trovärdiga trots överenskommelsen med publiken att nu håller vi på med underhållning, inte diskbänksrealism. Någon har sagt att förklaringen till det danska teveundret heter Matador, en serie som hade premiär 1978, tjugofyra avsnitt. Den skapades av Lise Nygaard och Erik Balling och lärde danskarna hur man underhåller en stor publik utan att göra avkall på kvalitet, skapar en läcker yta utan att väja för djupet, och ser till att fylla rollerna med skådespelare av högsta rang. Bara det bästa är gott nog. Matador är förresten den danska beteckningen på brädspelet Monopol.
