Herr Damm: ”Vet ni vad en av dem gjorde en gång? Han köpte en kalv av min far och tog den till stan och sålde den till min fars kusin, med profit.” Författaren: ”Ja, men det är ju helt enkelt profitsystemet. Ni tror väl på profitsystemet, eller hur? Ni är ju ingen kommunist!” Herr Damm: ”Naturligtvis, men tänk bara – till min fars egen kusin! Om min far hade vetat att hans kusin ville ha kalven hade han kunnat sälja den själv till honom, utan juden.” Milton Mayer är författaren, Damm en arbetslös försäljare, en av Mayers tio nazistiska vänner. Det är 1952, amerikanske journalisten Milton Mayer, själv jude, vilket han döljer, befinner sig i en liten tysk stad med uppdrag att försöka ta reda på varför vanliga tyskar, män utan makt, blev nazister och hur de nu betraktar Tredje riket. De är, med något undantag, fortfarande nazister. Tiden fram till kriget var deras bästa tid. Felet med nazismen var kriget, inte judeutrotningen. ”Nationalsocialismen hade en plats för mig”, säger Schwenke som blev nazist 1932 och hatar judar utan att ha träffat någon. ”Jag var ingenting – och sen var jag behövd.” Nationalsocialismen var anti-semitism, skriver Mayer. För övrigt var den som andra tyrannier. Vad som hände med judarna från deras stad visste dessa män inte. De visste inte därför att de inte ville veta. The thought they were free (University of Chicago Press) heter boken, sista tredjedelen kan man hoppa över, samtalen är den stora behållningen.
