Första novellen är kort, tre sidor. En man och hans son tvättar bilen, på kvällen sjunger mannen en vaggvisa för dottern. Terrorn antyds endast. Sista novellen, som gett namn åt samlingen, Försöksråttan (Bonniers), är sjuttiofem sidor lång och berättar i detalj om mobbningen av en flicka. Berättaren är den som leder mobben. Det skulle vara outhärdligt om inte författaren blottlägger mobbningens subtila mekanismer, gestaltar förödmjukelsens helvete och oändligt långsamt vrider skildringen så att den träffar också packet som ansluter sig, omgivningen som ingenting ser, ingenting hör eller gör, och till sist även läsaren med oerhörd kraft. Författaren heter Birgit Häggkvist. Inte sedan Lars Görling har det skrivits sakligare om övergrepp i det här landet. Kanske har hon haft mordet på John Hron i tankarna. Boken, i alla fall novellen, borde tryckas på nytt och delas ut gratis till alla elever, till alla lärare.
