Sången börjar direkt, överrumplande – en gitarr, en röst som nynnar en vemodig melodi som man möjligtvis har hört någonstans – och det är som om solen reser sig ur havet. Varje sång letar sig in mot veka känslolivet. Avskalat, enkelt; inga tricks. Geoffrey Gurrumul Yunupingo kommer från norra Australien, aborigin, blind sedan födseln. Han spelar gitarr, bakvänt, sjunger lågmält, för att inte säga sprött. Dock inte utan kraft. Sångerna handlar om hemlängtan, kärleken till föräldrarna, hans älskade örike, om hans handikapp. Skivan heter Gurrumul (Dramatico/Skinnyfish). Jag läste en recension, hittade några spår på Spotify, köpte skivan och sedan gick den varv på varv. Jag spelar den fortfarande. Jag förvånas över att den väckt så liten uppmärksamhet. All denna längtan!
