Varför rekommendera en film om de sista åren i Jan Myrdals liv? Därför att den är välgjord, varm, djupt mänsklig. Inför döden är vi alla lika men omständigheterna skiftar. Här möter vi en ensam människa, hur mycket han än tjatar om hur lätt det är att ta livet av sig, hur många böcker han än säger sig ha läst. På sextio- och sjuttiotalet talade han till en ung generation som hade fått syn på världen, han var en självklar auktoritet också bland meningsmotståndare, lästes av många, hördes överallt. Sedan förlorade han greppet. Aldrig har jag haft fel, säger han i filmen. Den är gjord av Bo Sjökvist och Bengt Lövgren och heter I väntan på Jan Myrdals död. Om jag ska rekommendera ett par av Myrdals böcker måste det bli Samtida, vari ingår tre av hans böcker från sextiotalet, innan han blev en institution – Rescontra, Samtida, Söndagsmorgon – och så Barndom förstås (Norstedts). Hans språk är här enkelt och klart, rycker läsaren med sig i författarens iver att förstå, ställa också sig själv till svars. Bo Sjökvist har för övrigt skrivit en förtjusande bok om all sköns udda existenser i vårt land, Bland strippor och fakirer (Vertigo). Häri samsas Gunilla af Halmstad med Målle Lindberg, dödsryttaren William Arne med El Salama som slukar allt som kommer i hans väg.
