Novellen handlar om en tioåring som en dag tog upp sin fars kikare och gick fram till fönstret som vette ut mot gatan och riktade den mot ett kalt träd. Efter lite mixtrande blev trädet tydligt. Sedan riktade hon kikaren mot huset mitt emot, tog sig så in i lägenheten där Simsons bodde, såg in i vardagsrummet. ”I en av de två fåtöljerna som flankerade öppna spisen satt mrs Simson själv med sitt gråa huvud nerböjt. Hon höll på att virka.” Också sovrummet, matsalen, köket, det stora sovrummet inspekterades. ”Under den månaden, som omfattade ett skollov, upptäckte jag att mrs Simson var mycket för att pyssla och hålla fint.” Karameller flyttades om i en skål, glasdörren på bokhyllan putsades; storstädning en gång i veckan ombesörjdes av en stor mulattkvinna ”men ibland hände det att mrs Simson stod vid diskbänken i köket och skrubbade frenetiskt på något”. Mot slutet av eftermiddagen fick hon bråttom: grytor på spisen, dukning i matsalen, kvällstidningen hopvikt på mr Simsons fåtölj. Vid halvfem dök han upp, krånglade sig ur bilen, öppnade garagedörren, körde in bilen i garaget. Han brukade bli sittande där ett tag innan han gick in. En morgon i februari dök två poliser upp. Nu är det en knapp sida kvar av novellen som gett boken dess namn, Kikarseende (Grate). Författaren heter Edith Pearlman som i mer än fyrtio år har skrivit noveller, fick sitt genombrott 2011 med just den här novellsamlingen. Läs och njut.
