Skribenten James Thurber och redaktör Harold Ross på tidskriften The New Yorker lär ha haft fruktansvärda gräl om kommatecken. Ross petade in dem, Thurber tog bort dem, Ross petade in dem igen. Thurber resignerade, det var trots allt Ross som var chefen, skrev på lönecheckarna, och han kunde själv, stundtals, se fördelen med ett instoppat komma. Som i denna mening: ”Efter middagen, gick männen in i salongen.” Varför? undrade en läsare i ett brev. ”Detta speciella komma”, förklarade Thurber, ”var Ross sätt att ge männen tid att skjuta tillbaka sina stolar och resa sig upp.” Historien berättas i boken Komma rätt, komma fel, och komma till punkt (Wahlström & Widstrand), i engelsk tappning skriven av Lynne Truss, här i en välstämd svensk version signerad Eva Halldinger. En bok för oss som är noga med skiljetecknen. Ni har väl hört talas om utrikeskorrespondenten som telegraferade ett semikolon från Moskva till hemmaredaktionen i New York? Sådan är vi.
