Sent omsider har jag läst Sara Kristofferssons Hela havet stormar – fallstudie inifrån en myndighet (Volante). Den handlar om förslaget att byta namn på utställningshallen på Konstfack vid namn Vita havet. Namnet påstods vara rasistiskt. Vit skulle associeras till vit mans övergrepp, privilegier: ”den västerländska historiens trauman dröjer sig kvar i dess släta ytor” som det hette i en utställningstext som pläderade för namnbytet. Sara Kristoffersson skrev en artikel i saken, i sak, och hamnade i ett kulturkrig. Boken är en exemplarisk, välskriven och modig studie i flockmentalitet och feghet, falsk radikalism. Efteråt ställdes ingen till svars. Identitetspolitik är i grund och botten fascism. Ingenting betyder vad du kan eller säger, allt handlar om vem du är.
