Afghanistan. Mellan krig och fred

Efter fjorton års krig tvingades ett sargat Sovjetunionen att lämna Afghanistan. Kommunisterna störtades, motståndsrörelsen tog över, kaos utbröt. Någonstans däremellan fick Maria Söderberg och jag ett uppdrag av SIDA att skriva en bok om situationen. Under ett par intensiva veckor sprang jag runt mellan biståndskontor och sjukhus i Peshawar, Pakistan, för att samla fakta och intryck, något senare reste vi med Thomas Kanger och Hasse Lisskog från TV4 över gränsen till Afghanistan. Samma dag bröt inbördeskriget ut. Vi stod på taket till fängelset Pul-e-charki och såg granaterna regna över Kabul. Längre kom vi inte. Det var omöjligt att veta hur det skulle sluta, men vi slutar boken med en text om fadern och hans dotter i ett flyktingläger. Hon har fått en cykel. ”Han lär henne cykla på samma sätt som pappor över hela världen lärt sina barn cykla.” Och som hon cyklade! En dag sökte några ansvarskännande personer upp pappan och sa att det inte var lämpligt att dottern cyklade omkring som hon gjorde. Boken försvann någonstans i SIDA:s korridorer; bokhandeln fick inga exemplar, knappt några recensenter heller.

LÄS KAPITLET DEN STÖRSTA FÖRÄNDRINGEN UR BOKEN
LÄS KAPITLET HAN LÅG I EN BÄDD OCH STANK UR BOKEN

UR RECENSIONERNA:

”Sundelin är en utmärkt stilist, hans språk flyter lätt och behagligt, han har den tränade journalistens blick för viktiga detaljer och exakta uppgifter. Men mest griper hans engagemang för Afghanistans lidande folk tag i läsaren.” (Lennart Ödeen, Gävle Dagblad 24/6-93)

”Den är med all sin information om historia, traditioner, krig och politik ändå dramatisk och levande. (…) Här finns politisk analys och en problematisering som gör texten spänstig och kunskapsberikande. Om framtiden har Anders Sundelin lika svårt som andra att sia. Han citerar en belgisk antropolog som menar att det enda vi kan vara säkra på att Afghanistan kommer att fortsätta att förvåna oss.” (Monika Tunbäck-Hanson, Göteborgs-Posten 18/5-93)