Det började med att jag hörde en historia om vad som hände när knarket kom till en kommun i Norrlands fjälltrakter. Det var vid mitten av sjuttiotalet. Jag visste en del om narkotika, hade gjort några reportage i ämnet, men aldrig läst en historia om orsak och verkan, på ort och ställe, med människor i rörelse. Jag hade, vilket kanske också ska sägas, själv varit med när stenen sattes i rullning. Idén bakom boken var att berätta vad som hände när knarket gick från marginalen till centrum, blev till ett samhällsproblem, genom att välja en stad för min undersökning. Något slumpartat föll valet på Borlänge. Jag läste alla akter i narkotikamål vid traktens tingsrätter, jagade rätt på de inblandade, skrev. Det var ett roligt jobb, en sällsam värld. Inte många brydde sig när boken kom. Narkotikadebatten var över, ideologerna bet sig fast vid taburetterna, akademikerna saknade fotnötterna. Enligt uppgift finns ingen liknande undersökning någonstans i världen. Min förläggare tycker det är det bästa jag gjort.
LÄS ETT KAPITEL UR BOKEN
LÄS ETT ANNAT KAPITEL UR BOKEN
UR RECENSIONERNA:
”Det är ett imponerande arbete som Sundelin lämnat ifrån sig. Ett socialreportage i ordets bästa mening. Bitvis är det dessutom lika spännande som en riktigt god deckare, välskrivet med bra driv i prosan, med nerv och närhet.” (Leif GW Persson, Expressen 30/11-87)
”Så blir Sundelins reportage i mycket en stark kritik av handfallenhet, inte minst inom socialvården, en skildring av de förlorade tillfällenas mänskliga tragik.” (Ann-Marie Thunberg, Social Debatt, 1-88)
”Sådana genomarbetade reportage från samhällets botten som Sundelin åstadkommit är ofta skrämmande men samtidigt nyttiga och nödvändiga. De får oss att inse att verkligheten inte är så rosenrött harmonisk, människorna inte så snälla och vänliga och vägen mot lycksalighetens ö inte så lättfunnen som handfallna myndigheter, världsfrånvända debattörer och vilsegångna politiker ofta tycks tro.” (Torvald Larsson, Östgöta-Correspondenten 25/2-88)
”De inom polisen som var med när knarket kom till stan, känner säkert igen situationerna och kan stundom le nostalgiskt mitt i allt elände.” (Birgitta Danielsson, Svensk Polis 3-88)
”Det finns fortfarande så mycken aningslöshet och okunnighet bland myndigheter, domstolar och lagstiftare att det behövs sådana här osminkade skildringar av den dystra verkligheten. Politiker, socialarbetare och envar med intresse för denna stora sociala fråga bör läsa denna bok.” (Nils Brage Nordlander, Uppsala Nya Tidning 10/8-88)
