Rekommenderat2024-12-05T10:27:43+01:00

rekommenderat

Böcker har följt mig genom livet som goda kamrater, skivor köper jag sedan tioårsåldern, film försöker jag jämt få tid att se. Jag delar gärna med mig av mina upptäckter. Min smak är enkel men krävande. Tryck på önskad rubrik på sidan och du får veta vad jag tycker om. Bläddra fram och tillbaka. Kommer att fyllas på allt eftersom jag gör nya fynd.

Jazz på nytt

Andra kan sätta in den i sitt historiska sammanhang, analysera ackord och harmonier, själv hör jag John Coltranes Olé Coltrane (Atlantic) och A love supreme (Impulse!), det vill säga jazz som sträcker sig bortom det rent musikaliska, sammanhållande sviter i stället för låtar, så högt ställda anspråk att de tangerar gränsen för det förmätna (utan …

9 mars 2017|

Tre norska romaner

Tre norska romaner, nyligen skrivna, av yppersta märke: Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap (Weyler), Linn Ullmans De oroliga (Bonniers), Roy Jacobsens De osynliga (Norstedts). Gulliksens roman handlar om han och hon som lever i den bästa av världar, i ett äktenskap som inte är som andra äktenskap, ingenting kan hota det, inte ens om …

9 januari 2017|

Döda själar

En bok tar jag med mig på min ensamvandring i Jämtlandsfjällen i början av september. Den ska räcka alla kvällar, tågresan upp, tågresan ner. Nu senast Nikolaj Gogols Döda själar (Ruin). En chansning. Romanen kom ut 1842, boken – inklusive den ofullbordade andra delen, flera efterord – på över 500 sidor. Tänk om den tråkade …

9 januari 2017|

Fördomsfritt

Tänk sådana fördomar man har. Nils Landgren trodde jag var tut i luren, hejsan hoppsan, ända till vi bjöds in av vänner till Ystads Jazzfestival, till Nils Landgren med orkester, och vi fick vara med om en jazzkonsert av finaste valör, uttänjda gränser, en orkesterledare som behärskade rummet med värme och elegans. Jag förstod varför …

9 januari 2017|

Romeo och Julia (DDR)

Shakespeare skulle ha älskat det här. Yngste sonen i en familj ur härskarklassen förälskar sig i ung kvinna ur fiendelägret. Äldste sonen gör samtidigt karriär inom härskarklassens så nödvändiga säkerhetstjänst, till synes utan samvete. Fadern, en man i säkerhetstjänstens högsta ledning, har en gång haft en historia med den unga kvinnans mor. De varma känslorna …

9 januari 2017|

Säregen thriller

Såg inledningen på en ny svensk teveserie. Det började med att någon fick huvudet avslitet fastsurrad på ett roterande helikopterblad. En stund senare dödades en naken blödande man av vargar. Jag stängde av. Tog upp boken jag höll på med, Helen Dunmores Exposure (Windmill). Den börjar med att en kvinna gräver ner en portfölj i …

15 december 2016|

Skiljetecknens magi

Skribenten James Thurber och redaktör Harold Ross på tidskriften The New Yorker lär ha haft fruktansvärda gräl om kommatecken. Ross petade in dem, Thurber tog bort dem, Ross petade in dem igen. Thurber resignerade, det var trots allt Ross som var chefen, skrev på lönecheckarna, och han kunde själv, stundtals, se fördelen med ett instoppat …

24 november 2016|

En cowboy kom förbi

Vännen Lars Åke tipsade om Tender mercies när jag ondgjorde mig över Crazy heart. Jag såg den en gång, två gånger – jag grät mer andra gången – och undrade vem som skrev manuset. Horton Foote. Han fick en Oscar. Det var välförtjänt. Inte en stavelse för mycket. Handlingen rätt banal: utslagen countrysångare kommer på …

14 oktober 2016|

I sista minuten

Med sina följeslagare rider William Thesiger ut i den arabiska öknen. Han är lycklig, sorgsen. Äntligen på väg, fri från civilisationens fjättrar. Dock: i sista minuten. Beduinerna som följer honom lever ett liv som snart ska vara borta, deras öken genomkorsat av hjulspår. I denna Thesigers debutbok Arabisk öken (Schildts) – han skriver den när …

23 september 2016|

Alla dessa sångare

Min lustläsning är varken deckare eller Hitlerbiografier, i stället musiklexikon inom områden där jag har det mesta kvar att upptäcka. Mina tjugo år gamla All Music Guide till countryn och till jazzen är nötta och fläckade, Ted Gioias The jazz standards (Oxford U.P.) måste jag slita mig ifrån – se min artikel ”Låtar som håller” …

20 september 2016|

Tre klassiker

Av en slump läser jag tre klassiker – det vill säga romaner som lever långt efter det att författarna dött – på raken: Gustave Flauberts Madame Bovary, Giuseppe Tomasi di Lampedusas Leoparden (båda Bonniers) och Joseph Conrads The secret agent (Penguin). De skrevs vid olika tidpunkter, men utspelar sig alla vid mitten eller slutet av …

8 september 2016|

Konsten att snickra sånger

Nick Lowe har sagt att han arbetar så länge med sina sånger att de till sist känns som skrivna av någon annan. Covers gör han så många gånger att de till sist känns som hans egna. Säkert kan detta överföras till annat skapande, fråga mig bara inte hur. Sedan 1994 har han gett ut album …

5 september 2016|

Efter stängningsdags

Den handlar om Emily, en fyrtio år gammal bartender i en stad i Massachusetts, om Rita och Kay och om Jeff som driver stället och en kväll då Drew och Alvin kommer in, beställer varsin margerita. Drew sitter i rullstol, Alvin är hans unge assistent. Det händer inte mycket mer än att de talar med …

5 september 2016|

Försök att förstå

Sverigedemokraterna har fel. Kultur uppstår och utvecklas inte inom en nation utan i mötet mellan nationer. Ta Leyla McCalla till exempel. Hon föddes i New York av haitiska föräldrar, skolades klassiskt på cello, spelade sedan i ett countryband, flyttade till New Orleans och började söka sina rötter. På A day for the hunter, a day …

5 september 2016|

Att lära sig själv att leva

Joan Didion skriver meningar som ringlar sig fram över sidorna som rosenklängen: vindlande vackert, aldrig utan udd. Hon håller huvudet iskallt, men man är rädd för att hon när som helst ska gå sönder. Alltid skeptisk. Nöjer sig aldrig. Hon gillar John Wayne bättre än Joan Baez. När hon skriver om brott, på hemmaplan, i …

22 juni 2016|
Till toppen