Om kravaller i en förort
Fem månader efter kravallerna i Husby tog jag tunnelbanan dit för att ta reda på hur det började.
Det är inte svårt att tala om hur det började. Sex minuter i tio på kvällen den 19 maj, som var en söndag, ringde någon från Bergengatan i Husby till polisen och berättade att han från sitt fönster såg ”ett ungdomsgäng som maskerat sig” och att de hade ”dunkar med bensin i händerna” och att de var mellan tjugo och trettio stycken. En minut senare kom ett nytt samtal. Också detta vittne såg ett maskerat gäng, såg att de hade ”pinnar och metall i händerna” och att en bil brann. Mindre än sex minuter efter det första samtalet visste man på polisens ledningscentral att bilar brann på Nordkapsgatan, Bergengatan och Norgegatan i Husby och att ett stort ungdomsgäng rörde sig i området. När en av de två poliser som först kom till platsen sprang iväg för att se om elden från en av bilarna hotade ett bostadshus stötte han ihop med ”40-50 maskerade personer”, enligt den polisanmälan som gjordes, möttes av sparkar, slag och stenar innan han kunde freda sig och backa därifrån med hjälp av sin batong. Händelsen filmades och lades ut på nätet.
En halvtimme efter det första telefonsamtalet fanns sju radiobilar och tre piketer på plats i Husby.