Om mannen som fick upp vittringen på flygöversten Wennerström och aldrig släppte taget
Han kallades Otto av syskonen, Dan av vännerna, men på jobbet kallade man honom Otto Dan. Han var kriminalkommissarie vid säkerhetspolisen under en tid då bara belackarna sa Säpo (eftersom det förde tankarna till Gestapo). Han jagade spioner mer framgångsrikt än någon annan i landet och förfäktade att de finns i alla samhällsskikt; högre upp är de bara svårare att ringa in. Utan honom hade aldrig överste Stig Wennerström ringats in och gripits den där dagen före midsommarafton för 50 år sedan.
Den juristkommission som utredde fallet Wennerström förstod aldrig varför Otto Danielsson kommit att intressera sig för översten.
Själv tyckte han inte att det var så konstigt.
Han var misstänksam av naturen, tog aldrig ett svar för givet. Han hade sinne för detaljer. Han hade ett minne som är få förunnat.
– Han var ju som en foxterrier, säger en av hans gamla underlydande. Släppte aldrig greppet.