Intervju med Svetlana Aleksijevitj
Jag träffade Svetlana Aleksijevitj, nobelpristagare i litteratur 2015, en dag i november 2007. Då bodde hon i Göteborg. Jag träffade henne för att fråga om hennes sätt att arbeta, om hur hon gör för att göra verklighet till litteratur. Hon var lite sträv, ibland irriterad, ursäktade sig sedan med att hon var förkyld. Intervjun kom att bli ett kapitel i min bok Reportage. Att få fakta att dansa (2008).
Svetlana Aleksijevitj har skrivit fem böcker om det märkligaste experimentet i mänsklighetens historia, det vill säga försöket att i det som var Sovjetunionen förändra människans natur. Den första boken handlar om kvinnliga soldater i andra världskriget, den andra om barns upplevelser under samma krig, den tredje om soldater och officerare i det afghanska kriget, den fjärde om dem som tog livet av sig efter sovjetimperiets sammanbrott och så den femte, om Tjernobyl. Själv säger Svetlana Aleksijevitj att det inte är händelserna i sig som intresserat henne, utan vad som händer med människan under katastroferna. Hon skriver en historia om mänskliga känslor: vad människor tänkte, trodde och kände, vad de hoppades på och vad de fann.
I hennes böcker läggs röst till röst så att de bildar en symfoni, med sparsmakade kommentarer av författaren. Hon har sagt att hon försökt hitta den litterära metod som ligger närmast verkligheten: ”Jag har försökt fånga den på papperet.”