Om min förläggare Dan Israel
Min förläggare Dan Israel fyllde sextiofem och gick i pension. En vänbok gavs ut, Dans lilla röda. Jag skrev och berättade om mannen jag följt från Ordfront till Norstedts till Leopard.
Första gången skällde han ut mig. Jag hade skrivit om en ung kvinna som blivit överfallen och misshandlad av en för henne okänd man, mitt på blanka eftermiddagen, i tunnelbanan, och dessutom hade jag intervjuat den kriminalinspektör som utredde fallet. Han talade om det ökade gatuvåldet i storstaden, bekymrade sig. Det var därför jag hade Dan i telefon. Han var fly förbannad för att jag lät en polis, uppenbarligen en reaktionär, breda ut sig i tidningen utan att någon kommenterade det sagda. Tidningen var Gnistan. Året bör ha varit 1978.
Det var första gången Dan kommenterade något jag skrivit.