Om Stig Wennerström, Alva Myrdal och Jan Myrdal
Jag vill absolut inte ta ifrån Jan Myrdal rätten till sin barndom, men så vitt jag kan bedöma utsattes inte Alva Myrdal för ”en otäck intrig” när man underlät att informera henne om misstankarna mot hennes medarbetare Stig Wennerström. (DN 16/11-06.) Alla i hans närhet informerades inte. Att säkerhetspolisen över huvud taget kontaktade så många berodde på att Wennerström saknade vad som är de flesta spioners akilleshäl: han träffade ryssar i tjänsten och behövde följaktligen inte smyga runt på Djurgården. Bevisningen måste samlas in genom att man höll ögonen på honom på jobbet. Men ju fler som visste desto större var risken att utredningen gled polisen ur händerna och att misstankarna nådde Wennerströms öron. (Många kunde ju för sitt liv inte tro att en överste och diplomat, med villa i Djursholm, sålt sig till ryssen.)
Dessutom var det, resonerade säpo, många gånger svårt för en chef att handskas naturligt med en situation så komplicerad som den att ha en misstänkt underlydande, en kollega, som man kanske träffade varje dag, arbetade tillsammans med, kanske umgicks med. Bättre då att informera någon som befann sig en bit längre bort från den misstänkte.
Regeringen Erlander hade för övrigt ingenting att göra med vilka som informerades om misstankarna. Statsministern visste ju inte ens själv att de fanns.
Dagens Nyheter 25/11 2006