Lång intervju med Sveriges mest kända professor
Jag skjutsade en gång en kriminolog och under den dryga timme som bilfärden varade öste han sin galla över Leif GW Persson, som blivit professor när han själv borde ha blivit det. Min son, som går på KTH, missar aldrig tv-programmet ”Efterlyst”, och det är för Perssons skull – för att han vet så mycket, för att han är så rolig. Den kvinna jag lever med tycker han verkar vara en klok och förnuftig karl, men har svårt att förlåta honom för jaktpornografin i ”Grabbarna på Fagerhult”. Min pappa, som inte läser vad som helst, läser gärna Leif GW Perssons kriminalromaner: ”Han skriver så bra.”
Leif GW Persson, 61, är professor vid polishögskolan i Stockholm, författare till sex kriminalromaner som gått ut i väldiga upplagor och orsaken till att 700 000 svenskar varje torsdagskväll slår på teven för att se ”Efterlyst”. En onsdagseftermiddag i januari 2007 tar han, efter många mejl och flera telefonsamtal, till sist emot på sitt stora tjänsterum på polishögskolan i Sörentorp, med egen parkeringsplats två meter från ytterdörren och sju hagelpatroner mitt på skrivbordet. Han är klädd i väl använda blå jeans och en svart t-shirt under den blå lammullströjan. Alla vet hur han låter.