Minnesord om den förste Säpochefen
Med Per Gunnar Vinges bortgång har hela den grupp som lyckades ringa in och till sist fälla spionen Stig Wennerström lämnat jordelivet. Han kom sist, var yngst och ivrigast. Bondpojken från Skaraslätten som segat sig igenom läroverket, ryckt upp sig under juridikstudierna, under tiden som notarie i Lindesberg extraknäckt som filmrecensent och så värvats till åklagarmyndigheten i Stockholm var envis och samvetsgrann, kunde som nykomling se detta ytterst känsliga fall med nya ögon. Det fanns, som han skriver i sina memoarer, alltför många egendomligheter: ”märkligt om så många frågetecken kunde uppstå kring en och samma person utan att det fanns någon verklig grund för dem”. Hade översten behov av alla dokument han samlade på sig? Kanske han bara var ovanligt ambitiös, osäker i sin roll som försvarsministerns flygvapenexpert.