Om min förläggare Svante Weyler som plötsligt gick i pension
Förläggaren Svante Weyler meddelade att han skulle gå i pension. Vi trodde honom inte. Det var sant. Han bjöd på middag, vi höll tal för honom och efteråt samlade vi dessa och andra bidrag till en vänbok präglad av glädje av att ha fått vara hans författare, Inte ett ögonblick klarar jag mig själv, vilket var vad han yttrade i sitt tacktal på middagen.
Ett. ABF-huset i Stockholm. Höst. Jag ska intervjua Tomas Bannerhed om hans ”I starens tid” som nyss kommit. Förläggaren anländer på cykel, böckerna i en kartong på pakethållaren. Han stannar hela föreställningen ut, säljer böcker efteråt, cyklar sedan hem efter att ha sagt nej till en öl. Samtalet är en del i serien ”En fackbok, en författare”, ett arrangemang mellan Minerva inom Sveriges författarförbund och ABF Stockholm. Där har varit författare från Bonniers, Norstedts, Atlas och så vidare. Bara Svante Weyler har anlänt på cykel med böckerna i en kartong på pakethållaren, stannat hela kvällen ut och sedan cyklat hemåt i kvällen, söderut.