Om självmord på svenska häkten
På eftermiddagen ringde advokat Fredrik Ungerfält till häktet och berättade att han var orolig för sin klient Peter Sandin. Han hade nyss haft ett längre samtal med honom. Han befarade att Sandin skulle försöka ta livet av sig. Han sa att han skulle skicka ett fax med alla uppgifter och bad därför om ett faxnummer till häktet. Klockan hade hunnit bli fyra. Det var den första fredagen i december 2007.
Faxet, som var ställt till ”Tjänstgörande läkare och vakthavande befäl”, kom in till häktet klockan 16.49 enligt loggboken. Där stod:
I egenskap av offentlig försvarare för Peter Sandin. Huvudförhandling i målet avslutades den 5 december 2007. Sandin riskerar ett fängelsestraff på straffmaximum och skall enligt tingsrättens beslut vara kvar i häktet till dess dom meddelas den 21 december 2007. Sandin har i samtal med mig under gårdagen och idag uttryckt sig på ett sätt som gör att jag uppfattar honom som synnerligen deprimerad och livstrött och han har uttryckt sig på olika sätt kring vad som i denna situation återstår att göra för honom med innebörden att han skall avsluta sitt liv. Hans tankar förefaller vara allvarliga och högst reella. Sammantaget gör detta att jag uppfattar att det för närvarande föreligger en uppenbar och allvarlig suicidrisk. Jag hemställer därför att en omedelbar bedömning av Sandins psykiska hälsotillstånd skall ske och att erforderliga medicinska och andra åtgärder vidtages.
För säkerhets skull hade advokat Ungerfält skrivit BRÅDSKANDE överst på papperet och avslutat med att lämna sitt mobilnummer.
Faxet blev liggande i tjugofem minuter.