Om David Crosby som avled 18 januari 2023
David Crosby var sångare i två av de populäraste grupperna i USA under sextio- och sjuttiotalet, också sångare i egen rätt med egenartade album fram till och med ifjol. Han var också missbrukare av stora mått, till sist utblottad, dömd och satt i en fängelsecell i Texas. Jag skrev om hans självbiografi när den publicerades 1988. Den är fortfarande läsvärd.
Som få andra har David Crosby befunnit sig i centrum för Nordamerikas rockmusik. Han var med och bildade The Byrds, den enda grupp i USA som vid mitten av sextiotalet gav Beatles och Rolling Stones en match om skivköparna. Sedan var han med och bildade Crosby, Stills, Nash and Young som vad populariteten anbelangar bara kan jämföras med de allra största i branschen. David Crosby var en megastjärna med klar stämma och ett vinnande sätt. Tio år senare grips han gång på gång för narkotikainnehav, olaga vapeninnehav och rattfylleri. Han döms till sist till ett flerårigt fängelsestraff. Varför det gick så? Det är det David Crosby och författaren Carl Gottlieb försöker besvara i självbiografin Long time gone (Doubleday).
– Jag hade allt, säger han till ett auditorium av välfödda gymnasieelever i Beverly Hills, strax efter det att han kommit ut ur fängelset. Precis som ni. Jag kom från en bra familj, gick i hyggliga skolor, ingen av mina föräldrar var alkoholist och de slog mig inte med basebollträn. Ändå slutade jag i en fängelsecell i Texas.
Läs hela recensionen här