En AB-bilaga om Salaligan
Tidningarna döpte dem till Salaligan, själva kallade de sig Den Magiska Cirkeln. Deras framfart chockade Sverige, väcker fortfarande intresse. Jag fyllde en bilaga till Aftonbladet.
Det första offret var Sven Eriksson. Han hade fyllt fyrtio, arbetade som droskchaufför i Västerås och fick körningen från Stora Torget för det var han som stod i tur. Ivar Björkman, som tagit emot beställningen, i Bilcentralens växel, skämtade och sa att han inte skulle bli ledsen om det blev en bomkörning. Kanske hade han en känsla av att något var fel, kanske för att han som beställt bilen inte genast sagt sitt namn.
– Va? hade han sagt när Björkman frågat efter namnet.
Björkman hade upprepat frågan. En kort paus, sedan hade mannen sagt:
– Gottfrid Eriksson från Enköping.
Konditoriet vid Stora Torget, där droskbilen skulle hämta upp honom, hette Gottfrid Johanssons Konditori.
Vittnena skulle efteråt inte ha mycket mer att säga om passageraren än att han var i tjugofemårsåldern, välklädd och att han bar glasögon och ljusgrå keps. Han var smal, sa de också. Tämligen lång, sa någon. Ett par vittnen noterade den mörka överrocken och att han dragit upp kragen och böjt sig framåt som för att dölja ansiktet där han satt ensam i bilens baksäte. Sedan var han som bortblåst.
Det var en fredagskväll i mitten av november 1930. Vädret var disigt, ett par grader varmt, fuktigt om än inget regn.