Understreckare om Joseph Mitchell
I Joseph Mitchells ”A mess of clams”, publicerad i The New Yorker 29 juli 1939, får vi inledningsvis veta att så gott som alla musslor som serveras på New Yorks restauranger kommer ur Long Island-buktens svarta lera. De är de saltaste, renaste och mest rundmagade musslorna i hela världen. Strax efter gryningen varje vardag går ett sjuttiotal musselfiskare ut i bukten i sina fallfärdiga slupar och catbåtar och sprider sig över bäddarna, kastar ankar. De arbetar över relingen med långskaftade tänger och skrapor; musslorna ligger inbäddade på botten mellan två och en halv och tre meter ner. Vid tolvtiden går handelsbåtarna från de två musselfirmorna – Still & Clock of Bay Shore och G. Vander Borgh & Sons of West Sayville – ut och lägger sig intill fiskeflottan och fram till fyra på eftermiddagen kommer fiskarna med fångsten och säljer den över relingen, kontant.
En kvav junidag åker Mitchell ut med kapten Archie M. Clock på Still & Clocks båt Jennie Tucker, en sliten elvameters slup med en motor som kaptenen plockat ur en Chrysler. Clock och hans partner, Louis Still, tillhör familjer som fiskat, odlat ostron och fångat musslor sedan mitten av 1700-talet. När Mitchell anländer klockan tio på förmiddagen sitter kapten Clock längst ut på den trånga båtbryggan. Han sitter på en uppochnedvänd musselhink och röker pipa. Mitchell lämnar över ett introduktionsbrev han fått av en man grossist på Fulton fiskmarknad. Clock läser brevet, grymtar till och säger: ”Du har valt en bra dag för att få se bäddarna. Vi åker ut lite tidigt.” Han pekar på en hink med pipan. ”Slå dig ner och känn dig som hemma”, säger han. ”Tycker du om musslor?”