Om form och innehåll
Jag fick en fråga för några dagar sedan: ”Skriver du på något?” Nej, jag skriver inte på något. Just då, när frågan ställdes, satt jag vid min dator och gick igenom Kungliga bibliotekets bestånd av Jönköpingslitteratur. 5 544 titlar. Det tog en halv dag. Hittade femton titlar som kan vara av intresse. Jag får ta dem en efter en, snart. Det är för boken jag arbetar med för tillfället. Skrivandet ligger långt fram i tiden. Fast visst grubblar jag över hur det måste skrivas. ”Formen är allt men inte nog”, sa den norske författaren Kjell Askildsen när jag intervjuade honom för många år sedan. Hittar jag inte rätt form, det vill sättet att berätta just den här historien, går det inte.
Under arbetet med Den Magiska Cirkeln, som handlar om Salaligan i 1930-talets Sverige, läste jag i förhören med Sigvard Thurneman – det vill säga han som ledde ligan; spärrades in på livstid – om hur han dagen efter det som skulle bli sista rånmordet kommit hem till föräldrarna i Upplands-Väsby och tagit sin mamma in till Stockholm och där gick de på en shoppingrunda: De handlade mat och några klädesplagg till henne. Sedan satte han henne i en droska och vandrade därefter runt i Stockholm, gick in på ett konditori och beställde som vanligt kaffe och en ostsmörgås, kanske det var flera, fortsatte sin promenad, till synes planlöst, innan han tog tåget hem. Han hade lovat att försörja föräldrarna när de flyttat till Stockholm, vilket han inte klarat av, förrän nu. Dagen därefter kom polisen.
Det är en gripande historia. Jag försökte skriva den, ett kapitel mot slutet av boken, några sidor bara, gav upp till sist.