Om författaren och läkaren som tar sina medmänniskor på allvar
Tuggummi. Varför inte börja med tuggummi? Fast inte det förpackade tuggummit, inte heller det tuggummi som tuggas, utan det tuggummi som färdigtuggat slängs… nej, inte i en papperskorg, även om det finns en papperskorg i närheten, utan på trottoaren där det så småningom plattas ut under andras skosulor, torkar in och efterlämnar en oval ljusgrå fläck. Det finns många sådana fläckar på trottoarer och gågator i våra städer. Fläckarna blir fler. De flesta människor reagerar inte på dem, ser dem kanske inte. De vet inte vad det är. Det gör Theodore Dalrymple.
Han noterar, reagerar, funderar och sedan skriver han om det. Just nu skriver han på en bok om nedskräpning. Han brukar roa sig med att slå sig ner på en bänk och betrakta sina medmänniskors förehavanden. Då noterar han, till exempel, att allt fler intar sin måltid i flygande fläng. Under en tid skickade Daily Mail honom till platser i världen där engelsmän brukar skämma ut sig. Han besökte Ibiza, gick på fotboll, såg en rockkonsert med ett band som han glömt namnet på men som okvädade publiken från första låten till den sista. Vulgärreporter kallade han sig.