Om New journalism
När Tom Wolfe satte ett namn på den mest omdiskuterade epoken i amerikansk tidningshistoria, The New Journalism, var den redan över. De reportage som kommit att förknippas med begreppet hade de flesta redan skrivits, de tidskrifter och tidningar som publicerat dem fanns inte längre eller hade förlorat sin sälta. Romanen var inte död, vilket Tom Wolfe hävdade i sitt ofta citerade förord till den antologi som namngav epoken. Snart skrev han själv sin första roman.
Frågan är om The New Journalism över huvud taget funnits. Om man, vilket undertecknad gjort, försöker diskutera saken med ett par reportrar som av Tom Wolfe utpekades som pionjärer, får man endera en grymtning (Jimmy Breslin) eller ett milt leende (Gay Talese) till svar. Vad hette det, sa du? sa Jimmy Breslin. Vilka var med där? Jaha, det var ju synd att jag inte visste det medan det pågick så jag hade kunnat lägga ner lite mer krut på det. Gay Talese sa att Tom Wolfe är akademiker med akademikerns sätt att betrakta världen, där tillvaron delas in i perioder och epoker, med en början och ett slut. Att Tom Wolfe placerade ett reportage av Gay Talese, om gamle tungviktsvärldsmästaren Joe Louis, som inledningen till en journalistisk epok berodde inte på att det var det första i sitt slag, utan därför att Tom Wolfe råkade få syn på det just då – och fick fart på sitt eget skrivande.
– Så där, sa Gay Talese, hade jag alltid skrivit.