rekommenderat
Böcker har följt mig genom livet som goda kamrater, skivor köper jag sedan tioårsåldern, film försöker jag jämt få tid att se. Jag delar gärna med mig av mina upptäckter. Min smak är enkel men krävande. Tryck på önskad rubrik på sidan och du får veta vad jag tycker om. Bläddra fram och tillbaka. Kommer att fyllas på allt eftersom jag gör nya fynd.
Älskade Jolo
Man kan läsa Jolo, Jan Olof Olsson, för att njuta av stilen, av hans ton: en känslig, vidöppen reporter som behärskar sina uttrycksmedel. Så lätt det ser ut! Man kan också läsa honom för att få veta det man inte visste om Stockholm, S:t Petersburg eller Ängelholm, Fritiof Nilsson Piraten, Wilhelm II eller John Joseph …
Jorden de ärvde
Vill man få inblick i en för de flesta okänd värld, läsa en reporter som gjort fotarbetet och gärna berättar det han fått veta rekommenderas varmt Björn af Kleens Jorden de ärvde (Weyler). Boken handlar om den svenska adeln, mer bestämt om dess jordinnehav och enastående förmåga att sitta i orubbat bo trots samhällets djupgående …
Kvartetten i Bombay
När min kompis Ia arbetade på Hedengrens bokhandel bar hon alltid med sig en tunnelbanebok som hon läste bara där, morgon och kväll. Under flera veckor var det Rohinton Mistrys En ömtålig balans (Norstedts), förmodligen pocketupplagan för mitt eget inbundna exemplar väger två kilo. Nåväl, när endast ett kapitel återstod lät hon boken ligga kvar …
Reporterns handbok
Den som intresserar sig för reportagets hemligheter rekommenderas Gunnar Elvesons Reportaget som genre (Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala). Avhandlingen blev aldrig färdig, Elveson omkom i en fjällolycka – där han och hans bror för övrigt gjorde en hjältemodig insats – men handledare och kamrater vid institutionen såg till att ställa samman och publicera …
Minnets arkeolog
Läs gärna Kapuscinski, men låna också Hanna Krall ett öra. De bodde i samma stad och brukade ringa varandra och prata bort en stund, för att slippa skriva. De är varandras motsatser. Han ser världen i stort, har örnens överblick; hon är på jakt efter de avgörande ögonblicken i en enskild människas liv. I bok …
Försöksråttan
Första novellen är kort, tre sidor. En man och hans son tvättar bilen, på kvällen sjunger mannen en vaggvisa för dottern. Terrorn antyds endast. Sista novellen, som gett namn åt samlingen, Försöksråttan (Bonniers), är sjuttiofem sidor lång och berättar i detalj om mobbningen av en flicka. Berättaren är den som leder mobben. Det skulle vara …
Sex på riktigt
Antagligen var det sommaren 1959. Vi satt ihopkrupna under snedtaket i Anders rum vid Bäckfjärden, regnet slog mot fönsterrutan. Han läste högt ur en bok han måste ha smugit undan från föräldrarna: ”och hon låg stilla och han kände henne och långsamt drog han av henne de små silkesbyxorna och doften från henne var varm …
Skrivråd för alla
Ingemar Unges Skriva kåseri (Ordfront) innehåller inte bara välfunna funderingar kring kåseriet som konstart, intervjuer med kåsörer samt fjorton kåserier – från August Strindberg till Kajsa Olsson (var är du nu?) – därtill ett antal goda skrivråd som alla som skriver kan dra nytta utav. Till exempel: Börja direkt. Avsluta direkt. Börja inte meningar med …
Hylinger
Reportage? Ja. Minnen? Det också. Dikter? Ja, faktiskt. Varför det är så bra? Ingen aning. Läs själva. Författaren heter Claes Hylinger. Han bor i Göteborg, reser gärna till Paris eller London eller Istanbul när vintern blivit alltför svår. En av historierna slutar: ”Det var den sortens dagar, förstår ni, då allt går en väl i …
Fars krig
Petter Westlie växte upp i trettiotalets Norge, uppfostrad av en gudfruktig mor och en rättrådig far, en arbetarpojke som möjligtvis inte var som andra i sin omgivning: kanske allvarligare, mer hängiven, sökande. I alla fall blev han nazist, deltog som frivillig soldat på Tyskland sida. Efter kriget, efter dom och fängelsestraff, slöt han sig kring …
Från Södern
Oxford American heter tidskriften för dem som vet att Södern inte är en plats utan ett tillstånd. Oxford syftar på staden i Mississippi där William Faulkner levde och när tidskriften startade 1992, med John Grisham som en av entusiasterna – han lär ha lagt grundplåten – ägnade den sig först och främst åt litteraturen. Snart …
Fynd i skattkammaren
Ibland kommer det skivor som slår en ur stolen; någon gång kommer det fyra. Jag trodde jag visste något om soulmusik, att jag hört en hel del, men så började Dave Godin ge ut Deep soul treasures (Kent), den första kom 1997, den fjärde och sista 2004, allt som allt 100 sånger, och jag visste …
Den sjungande detektiven
Billy Wilder sa att det tar tre veckor att spela in en film, tre månader att klippa den, tre år att skriva manus. Dennis Potter höll kanske på längre än så när han skrev The singing detective. Jon Amiel, regissören, har berättat att han redan halvvägs genom manuskriptet förstod att han läste ett mästerverk. Det …
Förlorad i böckernas värld
Jag förstår inte varför man lägger pannan i djupa veck när man talar om Jorge Luis Borges. Jag tycker han är rolig. Som när han går till storms mot Madame Henri Bachelier och hennes lögnaktiga lista över författaren Pierre Menards synliga verk – ”Ett kort tillrättaläggande är utan tvivel nödvändigt” – och ger läsarna den …
Det stora spelet
Det stora spelet kallades kampen om herraväldet i Asien mellan Storbritannien och Tsarryssland, med Afghanistan som ett hoppande sädeskorn mellan kvarnstenarna. Om detta vet Peter Hopkirk det mesta. Hans The Great Game (Oxford University Press) innehåller hela historien. Han skriver dessutom så elegant som bara bildade britter kan, men han vet också att berätta om …