rekommenderat
Böcker har följt mig genom livet som goda kamrater, skivor köper jag sedan tioårsåldern, film försöker jag jämt få tid att se. Jag delar gärna med mig av mina upptäckter. Min smak är enkel men krävande. Tryck på önskad rubrik på sidan och du får veta vad jag tycker om. Bläddra fram och tillbaka. Kommer att fyllas på allt eftersom jag gör nya fynd.
Mannen i Damaskus
Mannen i Damaskus (Bonniers) är boken om nazisten Alois Brunner, Adolf Eichmanns högra hand, som efter kriget flydde till Damaskus och där levde under antaget namn, i flera decennier, som rådgivare till den syriska regimen. Eric Ericson och Susanna Wallstén tråcklar ihop en säregen historia på ett oefterhärmligt sätt. I brottstycken, genom dokument och artiklar …
I egen rätt
Hon har jämförts med Joni Mitchell, Linda Ronstadt och Lucinda Williams. Själv tänkte jag först på Kate Campbell. Glöm det. Courtney Marie Andrews sjunger i egen rätt, på eget sätt. Tjugosex år gammal kommer hon med ett album som vi spelat om och om igen, aldrig lessnat på. Honest life (Loose Records) heter den. Tio …
Erlanders dagböcker
Jag har tillbringat några veckor med Tage Erlanders Dagböcker (Gidlunds). Författaren är ständigt orolig och missbelåten, mest med sina egna insatser, också självömkande, ofta osäker och trött och less: ”Jag passar inte för det här jobbet. Hur fan kan man bli så arg och uppträda så obalanserat som jag gjorde i dag.” (2/3-51) Också rolig: …
Sundman
Kanske det märkligaste av svenska författaröden: Debut vid 35 och allt fanns redan där: stilen, tonläget, motivbilden. Också landskapet. Under tio år merparten av det som skulle komma. Ledamot i Svenska akademien. Riksdagsman. Prisbemängd. Filmatiseringar. Sedan tystnade han. Sedan dog han. Sedan avslöjades att han varit nazist i ungdomen, behållit kontakterna, kanske också åsikterna in …
Jazz på nytt
Andra kan sätta in den i sitt historiska sammanhang, analysera ackord och harmonier, själv hör jag John Coltranes Olé Coltrane (Atlantic) och A love supreme (Impulse!), det vill säga jazz som sträcker sig bortom det rent musikaliska, sammanhållande sviter i stället för låtar, så högt ställda anspråk att de tangerar gränsen för det förmätna (utan …
Döda själar
En bok tar jag med mig på min ensamvandring i Jämtlandsfjällen i början av september. Den ska räcka alla kvällar, tågresan upp, tågresan ner. Nu senast Nikolaj Gogols Döda själar (Ruin). En chansning. Romanen kom ut 1842, boken – inklusive den ofullbordade andra delen, flera efterord – på över 500 sidor. Tänk om den tråkade …
Fördomsfritt
Tänk sådana fördomar man har. Nils Landgren trodde jag var tut i luren, hejsan hoppsan, ända till vi bjöds in av vänner till Ystads Jazzfestival, till Nils Landgren med orkester, och vi fick vara med om en jazzkonsert av finaste valör, uttänjda gränser, en orkesterledare som behärskade rummet med värme och elegans. Jag förstod varför …
Romeo och Julia (DDR)
Shakespeare skulle ha älskat det här. Yngste sonen i en familj ur härskarklassen förälskar sig i ung kvinna ur fiendelägret. Äldste sonen gör samtidigt karriär inom härskarklassens så nödvändiga säkerhetstjänst, till synes utan samvete. Fadern, en man i säkerhetstjänstens högsta ledning, har en gång haft en historia med den unga kvinnans mor. De varma känslorna …
Tre norska romaner
Tre norska romaner, nyligen skrivna, av yppersta märke: Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap (Weyler), Linn Ullmans De oroliga (Bonniers), Roy Jacobsens De osynliga (Norstedts). Gulliksens roman handlar om han och hon som lever i den bästa av världar, i ett äktenskap som inte är som andra äktenskap, ingenting kan hota det, inte ens om …
Säregen thriller
Såg inledningen på en ny svensk teveserie. Det började med att någon fick huvudet avslitet fastsurrad på ett roterande helikopterblad. En stund senare dödades en naken blödande man av vargar. Jag stängde av. Tog upp boken jag höll på med, Helen Dunmores Exposure (Windmill). Den börjar med att en kvinna gräver ner en portfölj i …
Skiljetecknens magi
Skribenten James Thurber och redaktör Harold Ross på tidskriften The New Yorker lär ha haft fruktansvärda gräl om kommatecken. Ross petade in dem, Thurber tog bort dem, Ross petade in dem igen. Thurber resignerade, det var trots allt Ross som var chefen, skrev på lönecheckarna, och han kunde själv, stundtals, se fördelen med ett instoppat …
En cowboy kom förbi
Vännen Lars Åke tipsade om Tender mercies när jag ondgjorde mig över Crazy heart. Jag såg den en gång, två gånger – jag grät mer andra gången – och undrade vem som skrev manuset. Horton Foote. Han fick en Oscar. Det var välförtjänt. Inte en stavelse för mycket. Handlingen rätt banal: utslagen countrysångare kommer på …
I sista minuten
Med sina följeslagare rider William Thesiger ut i den arabiska öknen. Han är lycklig, sorgsen. Äntligen på väg, fri från civilisationens fjättrar. Dock: i sista minuten. Beduinerna som följer honom lever ett liv som snart ska vara borta, deras öken genomkorsat av hjulspår. I denna Thesigers debutbok Arabisk öken (Schildts) – han skriver den när …
Alla dessa sångare
Min lustläsning är varken deckare eller Hitlerbiografier, i stället musiklexikon inom områden där jag har det mesta kvar att upptäcka. Mina tjugo år gamla All Music Guide till countryn och till jazzen är nötta och fläckade, Ted Gioias The jazz standards (Oxford U.P.) måste jag slita mig ifrån – se min artikel ”Låtar som håller” …
Tre klassiker
Av en slump läser jag tre klassiker – det vill säga romaner som lever långt efter det att författarna dött – på raken: Gustave Flauberts Madame Bovary, Giuseppe Tomasi di Lampedusas Leoparden (båda Bonniers) och Joseph Conrads The secret agent (Penguin). De skrevs vid olika tidpunkter, men utspelar sig alla vid mitten eller slutet av …