Snart har jag läst alla böcker Alice Munro skrivit. När jag är klar ska jag börja om från början, läsa dem ännu långsammare, novell för novell. Hon har jämförts med Anton Tjechov. Det är lätt att hålla med. Hennes goda hjärta, den stillsamma humorn, hennes klarsynthet. Själv hänvisar hon gärna till kvinnliga författare från den amerikanska södern, också William Maxwell. Läs henne gärna för att lära något om perspektivbyten och överraskningens betydelse. Läs henne för att få syn på ditt eget liv, en inblick i andras. Nära hem (Atlas) innehåller noveller från tre samlingar. Det är ingen större idé att redovisa handlingen i någon av dem; det säger inget om djupet i dem, allt man får vara med om. Ett citat bara:

Hon hade varit lycklig i sitt äktenskap, emellanåt. Hon hade varit trumpen, rastlös, konfunderad och lycklig. Men hon sade med stort eftertryck: Aldrig, aldrig. Jag var aldrig lycklig, sade hon.
Det säger man alltid. Man gör betydelsefulla förändringar, men man genomgår inte den radikala förvandling som man inbillar sig.

På engelska finns alla hennes novellsamlingar i ständigt nya, billiga, snygga paperbacks. Lyckliga ni som har henne framför er!
2013 fick hon, äntligen, Nobelpriset i litteratur.