Petter Westlie växte upp i trettiotalets Norge, uppfostrad av en gudfruktig mor och en rättrådig far, en arbetarpojke som möjligtvis inte var som andra i sin omgivning: kanske allvarligare, mer hängiven, sökande. I alla fall blev han nazist, deltog som frivillig soldat på Tyskland sida. Efter kriget, efter dom och fängelsestraff, slöt han sig kring sitt brott. Något senare blev han en fanatisk anhängare av Fremskrittspartiet. Sonen Björn Westlie vill veta varför. Till skillnad från andra som skrivit om sina fäders mörka förflutna är fadern ännu i livet, författaren en rutinerad reporter. Han borrar sig in i ämnet, reser till Ukraina för att följa fadern fotspår, får fadern att bit för bit öppna sig. Han ställer oförsynta frågor: Varifrån kommer allt detta hat? Det blir en historia i flera lager, med nya mysterier. Boken heter Fars krig (Aschehoug) och belönades med Brageprisen 2008. Författaren skriver: ”För ingen kan med säkerhet säga vad det är som bestämmer en människas politiska uppfattning eller livssyn. Det kan vara social tillhörighet, vänners påverkan, fars eller mors inställning, fruktan för det främmande eller rädsla för förändring. Eller rätt och slätt ett behov av att göra uppror mot det bestående. Kanske också opportunism – en benägenhet att göra det som tjänar en själv bäst. Många, inte minst unga människor, kan söka sig mot något som de menar är större än en själv, något de kan finna en tillhörighet i.”
